Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst


Throne of Ahaz' "Nifelheim"

By:

Umeåbaserade black metal-bandet Throne of Ahaz släppte två skivor under sin livstid. Man gör sig själv en tjänst om man tar och lyssnar på bandets höjdpunkt - deras debut, "Nifelheim".

I förgrunden finner vi gitarrer med rått, metalliskt och smått brusande ljud. Det är dock inte helt kallt, utan det finns en varmare kärna i tonen, och gitarrerna framträder relativt fylliga. Näst mest framträdande är trummorna, som begåvats med ett alldeles förträffligt cymballjud, vilket dessutom utnyttjas till fullo av "sessions"-trummisen.

Om vi ska ta och beskriva musiken med en mening: halvmelodiska fraser, inte "melodislingor", utan riff med melodiöst hintande touch, blandade med blind, känslokall metal. På de flesta av låtarna på "Nifelheim" behöver melodin i sig inte spelas, därför att den ohörda melodin uppstår i lyssnarens huvud. På detta sätt uppstår en effekt som nästan kan kallas subtil, det extrema framförandet till trots. Utan att slå lyssnaren i huvudet med någon klatschig melodi, får man tack vare ett välkomponerat rytmiskt grundmönster fram samma effekt.

Musiken på "Nifelheim" skulle nästan kunna klassificeras som dödsmetall, om det inte vore för estetiska effekter, såsom brusig/diskantbaserad produktion och raspigt skrikande, och fusionen mellan kall, nihilistisk metal och känslobetonad melodik, där det som man brukar kalla för black metal uppstår. "Nifelheim" står i en vägkorsning mellan tidiga Bathory och Celtic Frost å ena sidan, och pekar ut riktningen mot kommande svensk black metal å andra sidan, där det skitiga, halvpunkiga skalats bort och melodierna polerats och fått ta positionen i högsätet. Fördelen med "Nifelheim" är alltså att vi inte är där ännu. Här har vi båda delarna i en enhet.

Trummorna tar en originell position för att vara black metal anno 1993: de är varken så simplifierade som hos många av de tidigare banden i genren (Darkthrone, Burzum, Ildjarn), eller så besatta av hastighetsrekord eller av att skapa en mullrande ljudmatta som resten av banden (Immortal, Mayhem, Emperor). Detta är ganska befriande, faktiskt. När man slipper ett konstant dundrande av virveltrumma i 250 bpm, kan en oväntad växling från ridecymbal till hi-hat få en betydligt starkare effekt. Nu är det inte så att skivan helt saknar snabba passager - däremot rör det sig om kortare sektioner inom låtarna, vilket också gör att övergången till blastbeats blir starkare.

Strukturen hos låtarna är inte helt tydliga, men det finns som regel ett huvudriff och några varianter som återkommer, men de bygger inte på någon stelbent vers-refräng-formel. Möjligen skulle jag önska att Throne of Ahaz skulle ha varit ännu mer nihilistiska, struntat helt i det cykliska formatet och låtit bli att återvända till samma riff. De har tillräckligt med kunskap för att få låtarna att flyta perfekt utan att behöva återknyta till ett tema, och de har ändå inte som uppsåt att skapa ett upprepande, ritualistiskt mönster á la Burzum/Darkthrone.

Den avslutande låten, "The Kings That Were...", är den musikaliskt sett mest mogna på skivan. Inledningens snabba, nordiskt klingande ström av enkla kvintackord som muteras då kvinten förvandlas till en kvart eller en sext medan grundtonen består, är medryckande och aggressiv. Den växlar mellan långsamt och snabbt tempo, med utbrott av blast beats, medan polyfoniska passager och diverse inslag av syntelement förhöjer den majestätiska stämningen. Att trummisen, Johan Moritz, väljer att fokusera på sin vassa hi-hat, i stället för att, som så många andra snabba trumslagare, hålla på och larva sig med den plingande och veka ridecymbalen, ska han ha en eloge för.

Throne of Ahaz med skivan "Nifelheim" befinner sig i ingenmanslandet mellan tidig primitiv black metal, och senare, melodiös dito. Som en bro mellan dessa två länder står "Nifelheim" stadigt, och kan titta ner på den eviga strömmen av skit som passerar någonstans där nere.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." PFA / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Konst Articles Via RSS!