Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst


Selma Lagerlöf - Gösta Berlings saga

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

Selma Lagerlöf är en av Sveriges mest folkkära författarinnor genom tiderna. När hon år 1914 blev invald i Svenska Akademien, beskrev författaren och poeten Hjalmar Gullberg i sitt inträdestal till Lagerlöf, att hon var "drottningen i vår litteratur, den mest berömda av svenska kvinnor i världen sedan Heliga Birgitta". Efter att ha läst hennes kanske mest berömda roman, "Gösta Berlings saga", förstår man verkligen hur stor denna författarinna egentligen var, och varför hon utan tvekan är värd ett namn av respekt och litterär odödlighet.

"Gösta Berlings saga" är en samling fritt utspridda berättelser, sagor och sägner från Värmland, som beskriver den avsatte prästen Gösta Berlings liv. Sitt obotliga beroende av alkohol i kombination med ett vemodigt lynne, fyllt av inre skuldkänslor, driver honom bort från sin gamla socken och position som predikande präst för sitt byfolk. Han blir en tiggare som vandrar vägarna fram, sökandes efter husrum och kärlek. En kväll, när han drucken och sjuk ligger till sängs, stöter en majorska på honom mitt bland allt elände, och fattar tycke för den utarmade bohemen. Han blir därefter en av de ökända kavaljererna på Ekeby, där de frikostiga männen tillsammans drivs framåt av brännvin, dans och farliga äventyr med fruntimmer, för att fylla ut vardagen med glädje, sång och ständigt nya utmaningar.

Som upprorsmakare till arbetsplikterna och det hårda livet på bruken och smedjorna, vägrar de väl bofasta Ekebykavaljererna att inrätta sig i den vardagliga miljön och livsstilen. Medan de fattiga torparna och arbetarna tvingas slita för att ens kunna få mat och dryck på bordet var kväll, lever Gösta Berling och hans vänner ett liv i lyx och glans. Varje ny dag innebär ett nytt äventyr för denna samling konstnärer, filosofer och älskare. Lagerlöf beskriver Gösta som en ung, ljus och vacker man med en själ av poesi och ett ädelt hjärta av guld. Alla han träffar på finner honom vara en älskvärd och god man, någon som var kvinna vill gifta sig med och var man vill behålla som sin bästa vän.

Det går dock inte alltid som Gösta planerat. Stup i kvarten försätter han sig i problematiska situationer, där han knappt lyckas komma undan med blotta livhanken i behåll. Romanen är till kanten bräddad med fantastiska karaktärer: förbittrade majorskor, onda män som öppet deklarerar sitt förbund med djävulen, torpare som lämnar sina familjer för att gå ut i kriget, filosofer som förkunnar Kristi död, vargar som blodtörstigt nalkas människokött, präster med fåfänga och snålhet utan dess like, och unga damer med fagra känslor, vars förhoppningar kring giftermål oftast slutar i förödelse och olycka.

Varje kapitel i romanen beskriver ett individuellt äventyr eller en enskild händelse, som på ett eller annat sätt alltid knyter an till livsöden som berör antingen Gösta Berling eller hans kavaljerskolleger. Således vilar romanen på strukturalistisk grund, där sidoteman fungerar som uttryck för den inre utvecklingen av det centrala motivet, som kretsar sig kring vår huvudkaraktärs existentiella påbyggnad. Tvärtemot vad som kanske väntas, är sagorna inte presenterade utifrån en linjärt kronologisk ordning, utan hoppar gärna mellan olika händelser och platser, vilket gör att varje nytt kapitel blir som början till en ny bok; upplevelsen blir mytomspunnen, trolsk och fräsch.

Det är uppenbart att Lagerlöf har velat utforma sin roman på detta sätt. Hon förekommer ideligen i texten som tydlig tredjepersonsberättare, med övergripande reflektioner över sina karaktärers handlingar och känslor. Författarinnan ställer oss frågor, beskriver inre funderingar, och får oss att etablera en personlig relation till berättaren bakom de romantiska alster som presenteras. Likt en varm och omtänksam moder framför brasan, berättar hon för läsaren om sin älskade Gösta Berling och hans bedrifter, och vill få oss att sätta sig in i de olika karaktärernas situation och reflektera över våra egna liv och känslor. "Den som förstår, hatar inte", väver hon medvetet in i sina fantasier och delar med sig av sin visdom, för att överföra sin inre tematik till verkligheten, och applicera de förvärvade kunskaperna till oss som i dag läser hennes verk.

Stridshäst, stridshäst! Du gamle, som nu står tjudrad på åkern, minns du din ungdom?
Minns du kampens dag, du modige? Du sprängde fram, som om du hade burits av vingar, din man vakade över dig som fladdrande lågor, på din svarta bringa glänste stänk av blod bland löddrigt skum. I seltyg av guld sprängde du fram, marken dånade under dig. Du skalv av fröjd, du modige. Ah, vad du var skön!

Som om skaparkraften utgjordes av hänsynslös fosterlandskärlek och nationalromantiskt sinnad själslighet, skildrar Lagerlöf med prosainspirerad glädje de nattliga timmarna då frosten blänker ute i de kyliga granskogarna, människans oskiljaktighet till naturen som moder och kärleksinvigelse, ockulta strömningar bärandes på en inre livsutgjuten symbolik, och väver in detta i en form av folklig traditionalism, där seder och bruk skänker människan tröst och gemenskap under tider av förbittring och sorg. Även tematik i form av kyrkogårdsberättelser förekommer, som väl bryter av de mer lättsamma delarna av romanen och skapar en naturlig motvikt, där godhet och ondska, liv och död, glädje och olycka, ingår i en helig symbios för att beskriva livet som helhet.

Den svenska nyromantiken genomsyrar "Gösta Berlings saga" på flera plan; författarinnan spelar på ett återförenande mellan natur och människa, samt ämnar bryta sig fri från kristen materialism, till fördel för en mer panteistisk och idealistisk världsåskådning. Hon placerar Gud i naturen och ger liv åt träd, berg och sjöar, för att låta dessa föra en inre dialog och utifrån det skildra miljön på ett ytterst raffinerat och utstuderat sätt:

- Var du glad, att vi står här! säga bergen. Tänk på tiden före jul, när de dödkalla dimmorna dag efter dag rullar fram över Löven! Vi gör god tjänst där vi står.
Slätten klagar över att den har liten plats och dålig utsikt.
- Du är dum, svara bergen, du skulle bara känna hur det blåser här nere vid sjön. Det behövs, minst sagt, en gråstensrygg och en granpäls för att stå ut med sådant. Och förresten kan du vara nöjd med att titta på oss.

Genom en form av känslobetingad logik, behandlar och bearbetar Lagerlöf existentiella problem för den vardagliga människan, och låter sina karaktärer fungera som teaterpjäser för att illustrera vissa händelser, där varje saga får en avslutning med ett övergripande budskap, vare sig det är moraliskt eller rent kunskapsförmedlande. Hon ger sig till och med ut på filosofiska farvatten, och vågar sig vid ett tillfälle på en nihilistisk nedbrytning av Gud och den kristna trons inre tomhet. Denna tomhet, eller tryckande sorg som många av hennes karaktärer ständigt bär på, skänker hon glädje genom kärlek, gemenskap, hjältedåd och osjälviskhet. Vi anar här en smått blygsam analys och förklaring till svenskens problem med sin generella återhållsamhet, naiva altruism och ibland självdestruktiva grad av tolerans för vad som i längden kan skada oss eller på olika sätt göra oss illa.

Författarinnan har använt sig av en specifikt utsatt geografisk plats i hennes vackra värmländska landskap, för att peka på faktiska överensstämmelser med Ekeby i sagorna och Ekeby i verkligheten. Således framstår hennes ambitioner som önskan att förmedla en allegorisk verklighet till sina läsare, och utifrån dem hänvisa till hur svensken är i stånd till stordåd - och förfall. I en vild dans av hembygdsdramatik, kärleksintriger, hämndlystnad, maktspel och mänsklig ondska, lyckas Selma Lagerlöf att genom fantastisk berättarteknik, folkförståelse, och en fantasi rik på känsla och tidlös visdom, låta sitt vackra språk förkunna en evig existentiell insikt: grumlat av vemod, behagar livet oss bäst.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Alexis / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Konst Articles Via RSS!