Home | Familj Och Relationer
Svartsjuka är ett ämne som alltid är aktuellt. Om man går in på wikipedia och söker på svartsjuka står följande: Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått. Om vi tar en kärleksrelation: När går gränsen för att svartsjukan slutar att vara charmigt och övergår till besatthet och dåligt mående? Vad har man åstadkommit när man inte längre klarar av ett normalt fungerande förhållande? När man börjar koka så fort sin partner ser åt en annan kvinnas håll, när man gråter av rädsla för att bli lämnad av sin partners kvinnliga vänner, jobbkamrater, fd flickvänner och småtjejerna på seven eleven. Är mannens svartsjuka likadan som kvinnans, upplever dom samma rädsla och osäkerhet? För att stilla sin svartsjuka och rädsla, är det okej att kolla igenom mail, telefon och byrålådor? Med risk för att upptäcka något, hur gör man då? Hur förklarar man att man varit i nedersta skåplådan i sovrummet? Är svartsjuka ett sätt att behålla kontrollen över relationen? Är det inte ett sätt att sakta men säkert förlora sig själv och tappa fokus på sitt eget liv? Är man svartsjuk i ett femårsförhållande, och det ser tar slut. Till vilken nytta gick man då och oroade sig och grämde sig? Av egen erfarenhet så har jag en viss svartsjuka som ligger och puttrar i ett hörn relativt långt borta, den blossar upp i vissa situationer ibland och den är aldrig uppskattad. Jag bestämde mig ganska tidigt att försöka jobba med att acceptera så mycket som möjligt, jag bestämde mig för att vi skulle ha ett liv gemensamt och varsitt eget liv också. Jag lovade mig själv att aldrig röra telefoner, mail och dokument. Det har jag hållit hittills, i respons har jag fått ha mina saker ifred och sluppit frågor, och vem/var/när han/hon/den gjorde vad? Ni som lider av detta, skriv ner vad det är exakt som stör er, fundera på om det är värt det och på vilket sätt det gynnar er. Tänk efter om det ligger hos er och om er partner också har en viss del i det? Tänk över vad ni gör om 10 år, och om det här har någon betydelse då? /Samina Lindström
Article Source: http://www.svenska-artiklar.se
Please Rate this Article
5 out of 54 out of 53 out of 52 out of 51 out of 5
# of Ratings = 1 | Rating = 4/5
