Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst


Roy Andersson - Härlig är jorden

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

Roy Andersson är en regissör som på senare tid har chockerat mig. Jag säger chockera därför att han, bland en soptipp av kommersiellt skräp, vågar bearbeta det svenska samhället inifrån och exploatera dess röta, vrida och vända på vedertagen filmteknik, och återskapa en bisarr och dold vardag, som vänder upp och ner på statiska förhållningssätt. Fastän hans involverande i diverse reklamkampanjer och statliga jippon kan avskräcka vissa tittare, spelar han en onekligen viktig roll i det moderna Sveriges filmskapande, som den oväntade konstnären med magiska konster och trick i bakfickan. "Härlig är jorden" är en sådan filmkonst, som varken vill infinna sig i samtida sätt att skapa samhällskritik, men som samtidigt lyckas beröra en stor publik utan att kompromissa med grundtanken bakom verket.

Denna c:a fjorton minuter långa film består av korta, statiska filmsekvenser, där en medelålders mäklare sammanfattar sitt vardagsliv i likaledes korta och koncisa repliker. Det förekommer ingen dialog, utan filmen bygger på en persons monolog, medvetet riktad till den närvarande tittaren. Endast till synes ytliga och ovidkommande aspekter av mannens liv presenteras, och det är inte förrän en viss scen försvinner efter tio till tjugo sekunder, som vi förstår vad den egentligen vill förmedla. Atmosfären, eller snarare avsaknaden av densamma, är en uppskruvad och övertydlig sjuklighet, som Andersson skapat genom gråsvarta, isolerade, innestängda utrymmen, fatalt bisarra möten mellan känslomässig apati och extrema situationer, oerhört sparsmakad dekor, och skådespelare som blivit sminkade till att likna sjukliga, förpestade, själsligt och känslomässigt retarderade byråkrater.

Hela filmen blir en lång rad av abrupta inblickar i ett inrutat och andefattigt liv, föreställande en vanlig man som förlorat förmågan till medkänsla för livet utanför hans egen omedelbara existens. Genom att blott se sig själv som en kugge i ett större maskineri, inackorderad i ett samhällssystem där pengar och individuell motivation är de primära drivkrafterna, förlorar han en dag synen. Den ironiska metaforen blir ett uttryck för den moderna människan, som förvisso rent fysiskt kan använda sin syn, men som ständigt använder skygglappar och tittar åt andra hållet då världen runt omkring håller på att kollapsa.

Det finns ett par olika tekniker som skapar en emotionell beröring med tittaren. För det första har Andersson den här gången nästan helt utelämnat sin svarta humor, och vill i stället skapa intensitet genom att spela på extrema motpolers kollision. En skåpbil fullastad med nakna människor gasas ihjäl, medan en grupp affärsmän kallt tittar på; en man ligger under ett bord på en restaurang och skriker att han har förlorat synen; ett barn sitter och får "VOLVO" tatuerat i pannan, medan hans far håller ett anförande om talang o.s.v. Varje sekvens bär på en underliggande metafor, men kan sättas i ett större sammanhang först när monologen slutar och klippet bryts.

Förväntningen av någonting stort faller platt till marken och exponerar i stället en inre vardag, som är synonym med i stort sett alla medelklassfamiljers, men som samtidigt river upp en dold verklighet, som, när den äntligen kommer fram i ljuset, framstår som en mörk och otäck mardröm. Med överdramatiskt naturalistiskt sceneri och en total fatalism inför existentiell valmöjlighet, blir denna upplevelse som att se ett absurdistiskt drama av Samuel Beckett: individens inre värld poetiserad genom minimalistiskt utförande i ett försök att framkalla reaktioner genom extrema yttre handlingar, som skurits av från den inre mentala uppfattningsförmågan. Det som vi förnekar blir plötsligt dubbelt så hemskt, när vi inser dess effekt på oss själva och vår omvärld.

Det simpla utförandet i denna kortfilm gör den till en omstridd problematik i sig; alldeles för mycket går att diskutera kring de olika förnimmelserna, och många kan fråga sig om Andersson inte går för långt då han blandar folkmord med bostadsfinans för att uppnå det absurda och förkastliga som bärare av budskap. Snarare är det kanske detta som slutligen gör "Härlig är jorden" till en svart frälsning: likt pesten sprider den fragmentariska idéer, som, först när de placeras i ett övergripande strukturellt sammanhang i anknytning till dagens moderna samhälle, får sin verkliga innebörd besannad. I vad som förmodligen är en av Roy Anderssons absolut bästa filmer, målas en kall, avskärmad, och obekväm verklighet upp: vi är en samling avtrubbade marsvin, som pratar om utveckling och välfärd, medan majoriteten av vår befolkning spenderar sina liv i ekorrhjul med sedlarna och folkvagnen i spetsen - det är härifrån skratten kommer, de tysta och hånfulla skratten, där själva skämtet består i att slösa bort en evighet på att springa, förneka, springa, och hela tiden vara fullt medveten om att vi ändå aldrig kommer att hinna fatt oss själva.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Alexis / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Konst Articles Via RSS!