Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Politik


Rigs tre kaster

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

Det finns i huvudsak två olika former av system med vilka man kan organisera makt: den horisontella och den vertikala. Det horisontella systemet går i dagens samhälle under benämningen "jämlikhet", vilket innebär att samtliga individer i ett samhälle värderas lika, och därmed kan grupperas enligt enhetliga symboler såsom Gud, Pengar eller Staten. Det horisontella systemet kan i mångt och mycket ses som en hierarkisk utjämning av äldre tiders samhällsstruktur, som var vertikal. Det vertikala systemet, liksom den visuella bilden framhåller, utgår från en samhällstrappa där individerna rangordnas utifrån ett gemensamt värderingssystem. Detta system kan antingen ha sin grund i externa symboler såsom pengar, eller baseras på ett internt plan, t.ex. inre förmåga. I dag är vi alla bekanta med den sekulärhumanistiska jämlikheten, som härrör från den judisk-kristna tron på att alla människor är lika inför samma andliga gud. Innan kristendomen kom till Norden, levde våra förfäder efter ett motsatt system, som hade sina rötter i religiös-mytisk grund.

I ett avsnitt ur den äldre poetiska Eddan, Rigstula, berättas det om hur asen Heimdall reser ner till människornas rike för att skapa en ny människoras. Under namnet Rig knackar han på dörren till en gård och stiger på. Där lever Ae och Edda, två föråldrade och utslitna människor, som efter att ha lyssnat på Rigs goda råd, endast kan bjuda på torftigheter, som tjocka, degiga bullar och en ynklig kalv. Samma natt lägger sig Rig mitt emellan de båda hjonen för att sova. Han stannar där i tre dagar och försvinner sedan sin väg. Efter nio månader får Edda en liten gosse, som de döper till Träl. Han beskrivs som skrynklig, knotig och allmänt smutsig. Träl växer upp till att bli en slav och gifter sig med Trälinna. Dessa får en mängd söner och döttrar, som alla tillsammans ger upphov till trälarnas ätt.

Rig besöker på samma vis ännu en gård, denna gång bebodd av Ave och Amma. I liknelse med det förra mötet, blir hustrun på gården gravid efter nio månader, och föder gossen Karl. Hans färg är rödlätt och han växer upp till att bli en stark och arbetsvillig bonde. Tillsammans med sin hustru Snör får han massvis med söner och döttrar. Dessa barn ger upphov till böndernas ätt.

Sist gör Rig ett besök hos makarna Fader och Moder. De beskrivs som vackra och ljusa, och Moder dukar fram mat som består av tunna vetekakor, fett fläsk, stekta fåglar och välsmakande vin. Som i de föregående fallen gör Rig hustrun i huset gravid, och efter nio månader föder hon Jarl. Jarl har blekt, ljust hår, blomstrande kinder och skarpa ögon. Efter en tid besöker Rig Jarl och lär honom runornas visdom, samt ber honom att inta odalmarkerna. Jarl gifter sig med Erna och även de får många barn.

Vad denna religiösa myt beskriver, är den fornnordiska vertikala maktstrukturen, det indoeuropeiska kastsystemet. Genom att begrunda Rigstula närmare, får vi en relativt god inblick i hur detta system är uppbyggt och fungerar. Systemet består av tre kaster: slaven ("Träl"), bonden ("Karl") och ledaren ("Jarl"). Varje kast fyller en intrinsikal funktion i samhället som helhet; slaven tar hand om grova, fysiska jobb, som inte kräver ledaregenskaper och självständighet. Bonden sköter det agrikulturella jordbruket och ansvarar för gården, vilket kräver en viss form av auktoritet och ledarstyre. Högst upp på samhällsstegen finner vi ledaren, Jarl, som styr över odalmarkerna och ansvarar för den övergripande makten i form av politiskt styre. Under förkristen tid hade man en form av elitistisk direktdemokrati, där en måhända vild men likväl framträdande öppen dialog fanns mellan olika invigda parter, d.v.s. personer som härstammade från ledarätten - de andra kasterna tilläts inte närvara.

Samtidigt som detta är ett hierarkiskt system, är varje enskild kast en viktig del av samhällsstrukturen som helhet. Den lägsta kasten skötte arbetsuppgifter som att förflytta matförråd och samla ihop skörden till bonden. Bondekasten kan sägas vara den tidens arbetarklass, som huvudsakligen utgjorde samhällets grundpelare. Den försåg folket med mat och stod för hantverksarbetet i byarna. Jarlkastens uppgift var därför att administrera och fatta beslut, som rörde organisationen av arbete, egendom och antagligen även juridiska aspekter. Därtill har vi andra indelningar såsom präster, vars uppgift var religiös och rituell.

Det viktiga i detta sammanhang är inte bara att förstå kastsystemet som en enhetlig organism, vars hierarkiska beståndsdelar är oskiljaktiga, utan att även förstå den rationella och biologiska grunden till samhällsordningen. Det fornnordiska kastsystemet skiljer sig från dagens klassamhälle, då det värderar människor utifrån förmåga och inte ekonomisk inkomst. En individ i dagens kapitalistiska klassamhälle kan exempelvis gå från att bli snickare till att äga och driva ett byggföretag. Detta beror på att klasserna faller tillbaka på en symbolisk variabel, nämligen pengar. Om du lyckas komma på en idé, som säljer en stor mängd produkter, t.ex. pornografi eller cigaretter, kan du bli överklassmiljonär inom loppet av fem till tio år. I ett kastsystem är detta omöjligt.

Där baseras den hierarkiska indelningen på biologisk härkomst, vilket i sin tur - i alla fall om vi får tro dagens moderna vetenskap - spelar en övervägande roll i hur intelligent en individ blir och vilken form av specialisering den får nedärvd från sina föräldrar. Detta innebär i sin tur att om din far och din mor härstammade från Karls ätt och du var uppväxt på en gård, så var ditt framtida yrke med största sannolikhet att ärva dina föräldrars gård och ta över jordbruket efter deras död. Således skapades en kontinuitet och släktbaserad befästelse vid en mark och en viss typ av arbete. Andra indoeuropeiska kulturer vittnar om hur en släkt hade möjlighet att stiga från en kast till en annan, genom generationer av utveckling och specialisering. Därmed försäkrade man sig om att endast dugliga individer hade möjlighet att fatta viktiga beslut och agera som ledare i sin lokala by.

Eftersom varje kast var lika viktig för samhället, var den vertikala strukturen egentligen sedd som en horisontell uppbyggnad. Detta kan jämföras med mannens och kvinnans roll i fornnordisk tid; de hade skilda uppgifter och roller såväl i som utanför hemmets fyra väggar, men var samtidigt betraktade som lika värda. Den romerska författaren Cornelius Tacitus kan till och med beskriva hur de uråldriga germanska stammarna dyrkade kvinnan, och såg henne som en magisk, andlig urkraft, ur vars innersta kärna låg början och slutet av livets cykel. Mannens och kvinnans ställning i samhället kan jämföras med kasternas; på olika nivåer men samtidigt lika viktiga för att allting skulle fortskrida som vanligt.

Det kan i dag ses som föråldrat och groteskt med en slavätt, och visserligen finns det en mängd olika invändningar mot att bedriva slavarbete i ett samhälle (detta har genom historiens lopp också visat sig vara en dålig idé). Därför måste vi förstå kastsystemets grundtanke: ju högre upp du kommer i hierarkin, desto mer ansvar och krav läggs på dina axlar. Endast en intelligent, skarpsynt, klok och vis ledare kan sköta en hel by, inklusive alla juridiska aspekter som därtill med jämna mellanrum uppstår. Kastsystemet hade först och främst en religiös grund, men hade samtidigt en ytterst rationell och förnuftig baktanke: de flesta människor är inte födda till ledare och kan inte styra ett samhälle, därför bör de ges mindre ansvarsfulla uppgifter. Om en slav, d.v.s. en individ vars intelligens och karaktär i regel var låg, skulle tilldelas en uppgift som att leda en här i krig och vinna ett nytt landområde, kan vem som helst föreställa sig den olycka som skulle ha uppstått. Kastsamhället såg till att det gamla ordspråket "rätt man på rätt plats" verkligen sattes i funktion.

När Sverige efter en mängd olika inbördeskrig till slut blev kristnat och i alla fall på det ytliga planet tog till sig den nya läran, omformades kastsamhället till vad vi i dag kallar "ståndssamhället". Detta kan ses som en sorts vidareutveckling av grunden bakom kasterna, troligtvis som ett resultat av ökat internationellt inflytande, ökad handel över landsgränserna, tillsammans med latiniseringen av det germanska språket o.s.v. För att förstå ståndsamhället måste vi även förstå skillnaderna mellan kristendom och nordgermansk hedendom. Under hednisk tid fanns inget samhälle i modern bemärkelse, och heller ingen sammanhållen (national)stat. I stället fanns en mängd utspridda byar, där varje bybefolkning dyrkade sin personliga gud. På vissa platser var fruktbarhetsgudar ("asar") som Frej och Freja populära, medan andra platser dyrkade gudar som Tor eller Oden. Detta innebar att hedendomen var en utspridd religion, som förvisso var sammanhållen som en övergripande gemensam religion, men vars muntliga tradition och gudsdyrkan varierade mellan lokala kulturer. Vi kan därför prata om hedendomen som en relativistisk religion, i det att den innefattade byggstenar som kunde lägga grund till lokala sekter och esoteriska kulter.

Den semitiskt orienterade kristendomen fungerade tvärtom: den bestod av tydliga regelverk, vars uppgift var att sprida och normalisera andra länders trosläror till en konverterad och internationell kristen sådan. Själva "konverteringen" i Norden skedde nämligen inte fredligt, utan genom våld: antingen svor du trohet till Gud eller så fick du och din familj smaka på svärdet. Alla kristna bad till samma gud och vi kan därför kalla kristendomen för en absolutistisk religion; en gemensam, absolut och ej ifrågasättbar grund utgjorde kärnan till den tro, som alla kristna människor världen över skulle lyda under.

Detta är viktig kunskap när vi nu går över till att beskriva det medeltida kristna ståndssamhället. Överst på topp fann vi kungen, vars makt ansågs vara given av Gud själv, och därmed betraktades han som en mänsklig manifestation av Guds absoluta makt över de övriga människorna. Längre ner fann vi adeln, "stormännen", som i sin tur kunde ha riddare och soldater under sig. Borgarna befann sig ett snäpp ner i den feodala pyramiden, och skötte i huvudsak landets näringsliv. De kunde administrera fördelningen och beskattningen av mat från de utspridda borgarna runtom i landet. Lägg märke till att vi nu pratar om landet; även om en nationalstat under medeltiden knappast kan sägas ha existerat så som vi ser på staten i dag, började de lokala byarna att integreras till en centraliserad enhet, helt i enlighet med den kristna tanken.

Längst ner fanns en stor mängd bönder, som stod för allt jordbruk. De försörjde hela landet genom att deras skörd numera både beskattades av borgare och tilldelades högre stånd, men även i form av kyrkans "tionde", d.v.s. 10 % av all skörd gick till den svenska kyrkan. På denna tid var prästståndet mycket inflytelserikt och mäktigt, och stod för den moraliska och religiösa undervisningen av folket. Eftersom många människor fortfarande vägrade sluta tro på de gamla hedniska gudarna, och kyrkan systematiskt såg till att straffa dem som fortfarande höll på med "svartkonst" (d.v.s. de som sades praktisera förkristen gudsdyrkan), genom exempelvis häxbål, så förstår vi att denna tid präglades av en oro, som förvisso denna gång var olik den som de otaliga inbördeskrigen under svensk vikingatid gav upphov till.

Det feodala ståndsamhället kan verka mycket likt det fornnordiska kastsystemet, men det finns fortfarande essentiella skillnader mellan de båda, som absolut inte får bortses från. För det första var ståndsamhället ett labilare system. Vi kan redan under medeltiden höra talas om hur kungar inviger nära och kära in i maktkretsen, fastän dessa i verkligheten kanske inte alls tillhörde en privilegierad ätt. Korruptionen började växa sig större då det nya systemet inte längre var förankrat i en lokal, utan nationell och därmed centraliserad omgivning. Kungen hade stora problem med att hålla koll på att borgarna inte roffade åt sig extra guld under beskattningen, och bönderna i sin tur fann det svårt att överleva i svåra nödår då skörden var torftig, när över 10 % av deras mat var tvungen att gå till kyrkan. Som vi även ser längre fram, blev den svenska kyrkan ofantligt rik, något som Gustav Vasa senare såg till att återgälda, genom att stjäla alla kyrkklockor och smälta ner dem till handelsvara igen.

Den centraliserade ståndsamhällets natur gjorde det överhuvudtaget svårt att administrera och organisera saker på ett förnuftigt sätt. Det krävdes absolut makt av kungen för att skapa respekt, säkerligen även en större dos rädsla därtill, för att de lägre stånden inte skulle låta sina individuella begär gå före samhällets bästa. I det fornnordiska kastsamhället fanns inte möjlighet till samma korruption, då folk levde i mindre byar och ledarna i samhället säkerligen kände till varenda individ som de rådde över. Men det viktiga att lyfta fram här är följande: bönderna var fria. Var man rådde över sin gård. Det man skördade, det sådde man också för egen vinning. Korruption var därför inte ett alternativ, eftersom det skulle innebära död för släkten. Det fanns ingen adel eller borgarklass att mätta, utan var familj kunde tillgodose sina behov genom det dagliga arbetet på åkern. Eftersom ståndsamhället ständigt växte och efterhand började upprätta internationella kontakter på ett mer organiserat och finansiellt sätt än vad de gamla vikingarna gjorde, så blev behovet av fler sociala grupperingar givetvis därmed större.

Om vi förflyttar oss längre fram i historien och blickar över Europas situation, så hade ståndsamhället blivit så korrupt inifrån, att det inte längre gick att upprätthålla en dräglig levnadssituation för de slitande bönderna. Adeln levde i lyx och arbetarna svalt ihjäl - måttet var rågat och revolution efter revolution uppstod. Demokratin och liberalismen föddes. Folket krävde jämlikhet mellan stånden och så skapades det moderna, egalitära samhället. När dessa samhällen utvecklades till kapitalistiska klassamhällen, uppstod ännu en konflikt mellan arbetare och överklass (den "moderna adeln"), som sedan utmynnade i en klasskamp, ännu en revolution, och därefter socialistiska ideologier som kommunism, där de arbetande proletärerna skulle ta över makten och leva i mindre kollektiv. Genom organiserad centralisering skulle produktionen omfördelas lika till var individ och därmed skapa materiell jämlikhet. Motreaktioner som nationalsocialism vände sig mot klasskamp och fokuserade på en samhörighet genom kultur och folk, där arbetarens situation var i fokus. Mussolinis italienska fascism, oavsett hur vi i dag jämställer den med nazism, var i sin tur en motreaktion mot både demokrati, kommunism och socialism, och ville i stället återinföra det medeltida ståndsamhället, genom vad man kallade för korporativism, d.v.s. arbetargrupper baserade på yrkesspecialisering, vars grupperingar fungerade som kollektiva korporativ i syfte att skapa en organiserad och hierarkisk samhällsgrund.

Vi nöjer oss med att sträcka oss så långt i denna artikel, och konstaterar i stället den radikala förändring det innebar när den judiskt-kristna tron ersatte den germanska. Denna förändring ledde till slut till en obalans mellan de olika kasterna, inte bara genom sociala, ekonomiska och politiska förändringar, utan även genom kastblandning, d.v.s. äktenskap över kastgränserna. Detta var i fornnordisk tid inte legitimt, eftersom de olika specialiseringarna individerna emellan ansågs inkompatibla och därmed inte passande som make och hustru. I stället sökte man partner inom den egna kasten och hoppades på en person vars inre förmåga var välutvecklad och stark. Detta i sin tur skulle därmed kunna lägga grund för ett framtida avancemang till en högre kast, som antagligen endast godkändes genom uppenbara bevis, på karaktär och förmåga i besittning av en ny och högre specialisering.

Det fornnordiska kastsystemet hade en mängd fördelar som inte får underskattas: den var realistisk därför att det insåg att alla individer var födda med olika intelligens och förmåga, och att vem som helst därmed inte kunde förväntas sköta en uppgift som den inte hade förutsättning för. Det var starkt och ihärdigt, eftersom dess bas inte bara var politisk och praktisk, utan djupt rotad i en helig esoterisk tradition, som i sin tur var en naturlig del av den religiösa trons grunduppbyggnad. Den var praktiskt, eftersom den agerade lokalt och därmed inte var beroende av en central maktfaktor, som när som helst kunde störtas genom korruption, förräderi, sjukdom eller krig. Då den var lokal, var den även - i alla fall utifrån ett modernt perspektiv - skonsam för miljön; inga mellanhänder - som i ståndsamhället - behövdes, eftersom bönderna var självständiga och försörjde sig själva, även om vi får anta att torg och marknadsplatser samt vissa utlandsresor givetvis innebar handel av kläder, mat och andra saker som inte gick att få tag i på vissa platser.

Kastsamhället insåg de grundläggande dragen hos människorna: ledare, arbetare, underarbetare. Ledaren är den person som handlar och tänker självständigt, kan organisera och hålla samman en grupp individer, och leda dem till att uppfylla en viss arbetsuppgift. Arbetaren är den produktiva och kreativa personen, som har möjlighet att skapa storverk så länge den blir tillsagd vad den ska göra och inom vilken tidsram, då den själv inte kan fatta beslut eller leda en grupp. Underarbetaren är undersåten, måhända den tragiska sidan av vissa människor, som inte kan rå över en gård ensam utan att låta skörden förfalla och bären i skogen ruttna, och därför behöver klara och tydliga direktiv, som innebär ett fast och tydligt arbetsschema. Den moderna jämlikheten framhåller att dessa drag antingen inte existerar (vilket vi bara genom IQ-test och praktisk problemlösning kan påvisa är en illusion), eller att dessa drag trots allt måste nyttjas inom ramen för en horisontell maktstruktur. Samtliga samhällen där denna jämlikhetstanke har varit grundstommen, har även blivit (och håller på att bli) historia inom en kortare tidsperiod. Alla stora civilisationer genom tiderna har varit samhällen uppbyggda på en makthierarki.

Det är intressant att diskutera möjligheten att i dag applicera kastsystemet på den svenska samhällsbilden. I mångt och mycket lever våra förfäders arv kvar. De flesta av oss föredrar att skaffa barn med en individ som har ett yrke någorlunda jämställt inom samma klass som oss själva. Vi är fortfarande starkt socialistiska i Sverige, kanske delvis på grund av att våra tidigare samhällen haft den arbetande bonden som grund till all välfärd. Många lockas av socialismen därför att den erbjuder oss vad våra germanska förfäder hade: självständighet. Vi vill fortfarande äga vår egen mark och nyttja det som vi själva producerat. Men vi får därtill aldrig låta oss luras av den mörka sidan av socialismen: horisontell jämlikhet. Detta var delvis vad Adolf Hitler försökte att få bukt med under sin tid som diktator i Tyskland; han accepterade och hade full förståelse för det traditionella kast- och ståndsamhället, men valde i stället en nationalistiskt inriktad socialism, som lösningen på tidigare problem:

And then we said to ourselves: THERE ARE NO SUCH THINGS AS CLASSES: THEY CANNOT BE. Class means caste and caste means race. If there are castes in India, well and good; there it is possible, for there there were formerly Aryans and dark aborigines. So it was in Egypt and in Rome. But with us in Germany where everyone who is a German at all has the same blood, has the same eyes, and speaks the same language, here there can be no class, here there can be only a single people and beyond that nothing else. Certainly we recognize, just as anyone must recognize, that there are different 'occupations' and 'professions' [Stände]-there is the Stand of the watchmakers, the Stand of the common laborers, the Stand of the painters or technicians, the Stand of the engineers, officials, etc. Stände there can be. But in the struggles which these Stände have amongst themselves for the equalization of their economic conditions, the conflict and the division must never be so great as to sunder the ties of race. (Tal i München, 22:e april 1922)

Rent teoretiskt skulle det vara fullt möjligt att återupprätta ett kastsystem, med förutsättningen att den övergripande gemenskapen - som Hitler menade - baseras på raslig och kulturell samhörighet. Problemet är i dag att hela det svenska samhället ser ut på ett helt annat sätt, än hur de förkristna bysamhällena gjorde. Vi har numera skapat ett centraliserat land, vilket, som tänkare som Pentti Linkola noterade, inte kan lokaliseras utan att vi raserar all modern teknologi som byggts de senaste 200 åren. I stället skulle ett framtida kastsystem vara tvunget att fungera mer likt ett traditionellt ståndsamhälle. Detta är ingen religiös önskedröm; länder som Indien fungerar fortfarande som ett kastsamhälle, fastän det givetvis har tvingats underkastas de moderniseringar, som industrialisering och centralisering har inneburit för de lokala bysamhällena.

Vi avslutar därför med att blicka framåt: de demokratiska massamhällena är på väg att förfalla och de kommunistiska jämlikhetssamhällena fungerade inte som vi hade tänkt oss. Kvar har vi de nationalsocialistiska, fascistiska och kast/ståndsbaserade samhällssystemen. Här avviker flera av oss och har skilda uppfattningar om vilket alternativ som bäst skulle passa in i Sveriges nutid. Vad vi däremot kan konstatera är att vi i nuläget är på väg mot vår egen undergång, inte bara vad gäller det andliga, folkliga och kulturella, utan särskilt vad gäller vår natur, som i rasande fart håller på att ersättas med nya bostadsområden och köpcentra. Vad vi behöver är ett samhällssystem som är lokalt förankrat, men som samtidigt kan erbjuda statliga tjänster och till viss del ett centralt och industriellt näringsliv. Vi måste återgå till en lokal livsstil närmare naturen och våra andliga rötter. Klassamhället och jämlikhetssamhället håller på att ta död på oss och splittra oss som folk, oavsett om grundtanken var den motsatta. När vi i framtiden samlar alla ledare för att bygga upp ett nytt samhälle, ur askan från det kapitalistindustriella, demokratiska vansinnet, ber jag er alla: glöm ej våra förfäder. Glöm inte Heimdalls vandring på jorden och det system han lärde ut till vårt folk. Kunskap - tidlös kunskap - är ovärderlig, och får av den anledningen aldrig lov att dö ut. För den vidare till era barn och barnbarn, berätta historien om Rig och hans ättlingar för att säkra den kunskap som en dag kan komma vårt folk till nytta, i valet och kvalet om en ny och ljusare framtid.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Alexis / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Politik Articles Via RSS!