Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Historia


Rätten till den digital kopian, en historisk bakgrund

By: Piratbyrån

Upphovsrätten kom till för att reglera användandet av en ny typ av maskiner. Maskinerna kostade en förmögenhet, de kunde kunde skriva men inte läsa. Upphovsrätten och upphovsmannafunktionen har till stor del fått sin prägel av 1800-talets debatt.

När nya medier tillkommit har det vanligtvis utbrutit en strid om hur juridiken ska reglera dem och hur upphovstanken ska relatera till dem. Ett tidigt exempel är när kameran börjades användas. Det var då oklart om det var den som avbildades eller den som tog kortet som skulle ha rättigheterna till verket.

Det var ganska lätt att utvidga konceptet upphovsrätt från tryckpressar till teknik för ljud och rörlig bild, när grammofonen och filmen trädde in på scenen kring sekelskiftet 1900.

När radion kom, blev konflikten hårdare mellan olika intressen om i vilken mån de skulle regleras av rättighetssystemet. Striden slutade i en kompromiss av ett slag som skulle prövas även vid en rad senare medietekniska innovationer, och som sedan tidigare tillämpades på framföranden av levande musik: kollektiv rättighetsförvaltning. Principen är helt enkelt att musikmonopol som svenska STIM ges befogenhet att inkassera en fast licensavgift av radiosändaren, för att sedan fördela pengarna till sina anslutna upphovsrättsinnehavare. Systemet fungerade stabilt, eftersom FM-radio kom att användas uteslutande som ett centraliserat en-till-många-medium.

1970-talet var det årtiondet som gav snabb spridning åt kassettbands- och videoteknikerna, dessa maskiner kunde både läsa och skriva, något som även gällde de allt vanligare kopieringsmaskinerna. Ljud, rörlig bild och text blev möjligt att massreproducera för andra än förlagshus och stater, vilket satte tydlig kulturell och politisk prägel på hela tidsperioden.
.
Det tog inte många år innan kassettbanden hade gett helt nya möjligheter för envar att sprida egen och andras musik i kanaler utanför grammofonindustrins kontroll. Så uppkom kassettdödskallen och skivindustrins berömda skrämselparoll, ”Home taping is killing music”. Dragkampen var i full gång, men varken kassettband eller video kunde förbjudas. I stället tillämpades den beprövade kompromisslösningen med kollektiv rättighetsförvaltning. En särskild kassettavgift infördes som sedan organisationer som STIM fick i uppdrag att fördela till de rättighetsinnehavare vars musik spelades på radion.

Samtidigt gjorde flerkanalsinspelning på kassettband det möjligt att producera egen musik utan att behöva hyra studiotid, ett fenomen som sedan ökade. Ännu längre från den gamla tryckpressverkligheten rörde sig det som hände i musikvärlden kring 1980. Då "hackades" grammofonen av DJ:s, som gjorde den till ett musikinstrument av cut up-karaktär och hiphopmusiken föddes med scratch och sampling som stadiga inslag. Sedan dröjde det inte länge innan digitala samplers fanns på marknaden, och idag går det inte att tänka bort dessa praktiker ur snart sagt någon musik.

Dessa 1900-talets medietekniska innovationer, som i lika grad ändrat förutsättningarna för reproduktion och produktion av musik och annat, tecknar bakgrunden till dagens kopifajt.
Fildelningen är produkten av att kombinera fiberoptik och hemdatorer, samt komprimeringsalgoritmer och nätverksprotokoll. Det innebär ett avgörande steg förbi den uppdelning i olika typer av medieflöden som präglade 1900-talet, och framför allt befinner vi oss här väldigt långt från de tryckpressar som upphovsrätten skapades för att reglera
.
En första uppenbar skillnad mellan internet och tryckpressar är naturligtvis att internet inte har någon klar gräns mellan sändare och mottagare.

Det säger sig själv att varje försök att kontrollera att mottagning och sändning av ettor och nollor enbart sker när upphovsrättsinnehavare så tillåter förutsätter extraordinära och mycket klumpiga åtgärder.
Klumpiga möten mellan teknik och juridik har som sagt tidigare bemötts med kompromisser i form av ersättningssystem. Men här skiljer sig internet även från det 1900-talets medieklimat där rollen för organisationer som STIM kunde expandera närmast obehindrat.

I fiberoptiken förenas de optiska, akustiska och textuella flödena, som under 1900-talet separerats i grammofonskivor, filmrullar och pappersark, till ett singulärt flöde av ettor och nollor. Det är därför som medieteoretikern Friedrich Kittler utnämner datorn till "det sista mediet", och även därför som det idag är så svårt att föreställa sig att en kompromiss ska kunna rädda upphovsrättsindustrin från internet och rädda internet från upphovsrättsindustrin. Det må vara möjligt för en kollektiv rättighetsförvaltare som STIM att bestämma hur mycket en minut musik ska kosta. Men vad är det fasta priset på en megabyte data? Och hur fördelas dessa pengar mellan filmbolag, bokförlag, programmerare och kompositörer? Och framför allt: om nu ersättning ska betalas till upphovsmännen för viss överförd data: vad säger då att inte exempelvis bloggare ska få vara med och dela på kakan?
Nu har det inte saknats röster som likväl förespråkar någon form av "alternativt kompensationssystem", enligt principen att man genom avgifter på bredbandsuppkopplingar och lagringsmedier skulle kunna rädda både upphovsrätten och fildelningen. Kombinationen av legaliserat digitalt kulturutbyte och ersättning till rättighetsinnehavare har framställts som ett progressivt alternativ till masskriminalisering, och förespråkas av bland andra Lawrence Lessig, amerikanska EFF och tyska kampanjen Kulturflatrate med Attac och andra sociala rörelser.
En verkligt anmärkningsvärd utveckling som märkts nu under sensommaren är hur antipiratorganisationer börjat ansluta sig till en egen variant på samma idé. Antipiratbyråns Henrik Pontén har allt mer aggressivt börjat hävda att den rättighetsindustri som han företräder egentligen borde ha rätt till en stor del av internetleverantörernas intäker. Han har aviserat att måltavlorna för Antipiratbyråns åtal under den närmsta framtiden inte kommer att vara enskilda fildelare, utan internetföretag som på så vis ska skrämmas att bli piratjägarnas underhuggare och dessutom tvingas att införa någon slags filter som ingen vet riktigt hur de skulle kunna fungera.
En strategi med både piska och morot utkristalliserar sig, där de som ordnar in sig i ledet belönas. En brittisk internetleverantör har slagit sig samman med SonyBMG och ger nu sina kunder laglig rätt att fildela SonyBMG-kontrollerad musik med varandra mot en fast avgift – och mot att kunderna accepterar att deras filöverföringar övervakas och att misstänkt kopiering till andra företags kunder blockeras.
Vissa kända fildelningsförespråkare, som Cory Doctorow, applåderade detta som ett steg i rätt riktning. Själv ser jag snarare ett ganska horribelt exempel på internetsabotage och ekonomisk utpressning, från en industri som uppenbarligen spelat ut sin roll men inte kan acceptera det.
Viktigaste invändningen mot alla de försök att "kompensera" de upphovsrättsinnehavare som anser sig ha förlorat något på den digitala kopieringen är dock inte den praktiska ogenomförbarheten. Det är att kompensationsdiskursen vrider blicken bort från det som är verkligt intressant i sammanhanget, nämligen alla de kulturyttringar som vill kopieras, som inte är paranoida utan säger kopimi, som genom sin blotta existens visar att så mycket saker redan funkar på ett annat sätt. Några lösa exempel:
* fri mjukvara
* den enorma expansionen av Wikipedia
* demoscenen och klubbkulturernas mix av DJ:ing och VJ:ing
* eller tag ett av den svenska popscenens mer vitala skivbolag Hybris som vid sidan av att sälja skivor sprider MP3:orna fritt och uppmanar till fildelning, eller den stora floran av netlabels med högklassig elektronisk musik
För att inte fastna i abstraktioner eller verklighetsfrånvända försök att lappa ihop vitt skilda medietekniska verkligheter, är det just här som alla spekulationer om framtiden måste utgå, bland alla de som redan vänt ryggen till allt vad kopieringskontroll heter.

Texten är ett anförande som hölls vid seminariet "Upphovsrättsfrågan som politik och kulturuttryck" i Göteborg, 5 oktober 2005. Tidigare publicerat på Copyriot

Författare: Rasmus Fleischer
Artikel finns i orginal hos www.piratbyran.org

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

Piratbyrån har startats för att stödja alla de som i strid mot rådande uppfattningar om upphovsrätt kopierar information och kultur fritt. Vi sysslar dock inte själva med att organisera piratkopiering, eftersom detta redan är en mäktig rörelse där miljoner och åter miljoner deltar. Snarare vill vi ge en annan syn på saken än vad upphovsrättsindustrins lobbygrupper ger. Piratbyrån ställer gärna upp på intervjuer, debatter och liknande Kontakta Piratbyrån via e-post: support@piratbyran.org

Please Rate this Article

 

# of Ratings = 2 | Rating = 4/5

Click the XML Icon Above to Receive Historia Articles Via RSS!