Konsten att äta kräftor.

Första momentet går ut på att suga ut så mycket av det goda spadet på kräftans
undersida. Det allra bästa är att bryta av en av klorna vid andra leden
inifrån. Då får man ett perfekt sugrör där man inte behöver anstränga sig till
man blir blå för att få ut massor av spad. Enda nackdelen är att det är
aningen mer civilicerat och låter mindre än den traditionella metoden att suga
direkt på undersidan av kroppen, men överlägset effektivt.

Över till klorna. Bryt först loss hela klorna från kroppen, inklusive hela
benet. Ta sedan loss klon från benet, och bryt isär de två delarna av benen
och ät upp innehållet. (Ta tänderna till hjälp, eller en tång om den är hård i
skalet).



Bryt därefter loss den rörliga delen av ytterklon, och glöm inte att suga ut
spadet ur klon, där finns det godaste spadet på hela kräftan.

Oftast sitter det kvar en tunn köttsträng i den bortbrutna klodelen. För att
ta tillvara på den, bryt av klospetsen med hjälp av hålet på kräftkniven eller
mellan två gaffeltänder. Sug därefter i den tjocka delen för att få ut
köttsträngen.



Bryt därefter sönder resten av klon och ta ut köttet. Om skalet är riktigt
hårt kan en nötknäppare eller tång komma väl till pass om man vill vara rädd
om tänderna. I kloköttet döljer sig en hård, genomskinlig fena som man ej äter
(se bilden längst till vänster).

För att plocka av skölden, skär av huvudet strax bakom ögonen med kräftkniven
eller annan vass kniv. Därefter plockar man enkelt loss skölden. Skrapa loss
och ät kräftsmöret från insidan av skölden. Mängden kräftsmör varierar från
inget till ett tjockt lager.

När skölden är borta tar man loss och kastar den svarta säcken som sitter
längst fram på kräftan. På varje sida av säcken sitter ett litet spetsigt
horn, ta ett grepp om hornen och dra utåt/uppåt så följer säcken med. Det är
viktigt att hela säcken följer med, då innehållet i denna är det enda på
kräftan som smakar riktigt, riktigt illa.

När magsäcken är borta bryter man loss framdelen av kräftan från stjärten,
precis vid stjärtfästet. Ovansidan av framdelen är saftig och god att suga på.
Ser det svart och sörjigt ut är det förmodligen dy, och då bör man lämna biten
därhän.

Bryt loss skalet från stjärten. Enklast är att börja med att bryta loss de små
skalflikarna som sticker ut längsmed stjärten på båda sidorna. När skalet är
borta, dra isär stjärten i två delar på längden, som bilden t.h. visar.



Om kräftan är en hona finns det en god rom längst fram i stjärtpartiet (den
del som följde med från kräftans framdel). Detta är sällsynt bland de stora
jumbokräftorna, eftersom honorna är mindre. Om det däremot är en könsmogen
hanne kan det finnas en lång vit ihoprullad sädesledare som man inte brukar
äta. Detta är INTE en mask, som varje år många människor förskräckt
rapporterar till media. Finns det varken rom eller sädesledare finns istället
här en gul-brun kräm som är god att äta. Den har dock lite speciell smak som
inte alla uppskattar.

Nu är tarmen frigord och kan enkelt dras bort. Återstår nu bara att sluka
stjärtköttet, som är den överlägset största köttbiten på kräftan.

Hur många blev det efter en kväll? Flest vinner!