Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst | Poesi


I den trolska dalens hjärta

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

En ensam man studerade stillsamt sällsamma bergsformationer. I skydd av mörkret vandrande han så vidare på sin gudsförgätna stig, någonstans bortom horisonten. Som mental reskamrat fanns endast några memorerade prosadikter, samt hans egna tankar och känslor. Natten var ljuv; det kunde gärna få vara mörkt många timmar till. Skogens dystra sus bidrog till angenäma skräckillusioner. Trots det förblev mannen lugn, men samtidigt en smula uppgiven. Var fanns hoppet, stimulansen, modet annat än i hans egen fantasi?

De gamla tankemönstren gav föga hopp, alltså fortskred han in i denna trolska dal bortom godhet och ondska, och förlitade sig till väderstrecken. Det var alldeles tyst, förutom en vargs ihärdiga tjutande. Kontrasten var skarp, och mannen njöt av att befinna sig i denna förunderliga dal. Mäktiga passager genom bergskedjor; att timme efter timme söka efter någonting högre, något vackrare, utan att någonsin känna hopp eller förnöjsamhet, var mannens utopi, och den besannades om och om igen. Det hela var en självuppfyllandets harmoni med sig själv.

Ju djupare in i dalen han färdades, desto märkligare blev omgivningarna. Vargar, som gläfste i snön, iskallt vatten, som porlade vid hans fötter, vars källa befann sig någonstans inom bergets otaliga, för alltid orörda rum. Mannen förstod att hur många dagar och veckor han än spenderade på att utforska denna magiska dal, skulle han aldrig kunna få ett grepp om dess helhet. Fastnaglad, vilsen i mörkret, famlade han. Trots detta fortsatte han sin resa, pulsade ständigt framåt, ständigt i rörelse utan något egentligt mål. Vad var målet? Det hela blev diffust i nattens ceremonier.

"Man ägnar sig åt illusioner utan verklighetsförankring. Och är det väl? Det är inte väl, det får själen att törsta efter en gudomlighet den inte är förmögen att mottaga ens om den kunde. Detta är dilemmat; det dilemma som sliter hjärtat, tanken, själva livet itu. Det hotar att brista, och jag väljer att slå bort tanken med tveksam positiv utgång.

Man mottar fragment från en annan värld, låt säga fantasivärlden. Det når sedan mitt medvetande, jag studerar fragmenten, och min vilja söker passionerat efter att förverkliga den åtrå som uppstår - naturligtvis är det en fruktlös, dödfödd kamp. Jag må ha förutsättningarna för att uppnå en bråkdel av mina lidelser, men de är knappa och otydliga, och det synes mig som om bara ett högre jag kan vara fullständigt medvetet om den totala innebörden.

Men varför denna port, varför dessa möjligheter att skåda någonting högre, varför denna potential? Finns det en mening i att kunna inblicka i någonting högre och vackrare? Som vanligt har ingen fråga av betydelse ett entydigt svar att ge; de frågor som är av godo är också av ondo, och ja, denna motsättning speglar, eller snarare exemplifierar motsättningen som fenomen."

Den tidiga morgonen åstundade. En kylig vintersol sken således över porlande bäckar och isformationer som från en annan värld, och skapade ett häpnadsväckande scenario, bestående av istappars gnistrande sken och trädkronors majestätiska utsvävningar. Mannens ansikte bleknade under denna dals mäktiga crescendo. En våg av ren smärta sköljde över honom när han fann ljuset, hoppet, själva kärnan i sitt liv. Detta var livet, och så här skulle livet ta sig uttryck. Stillsamma tårar frös till is under denna grynings trollspel.

Plötsligt uppenbarade sig en portal med ett mörkblått skimmer. Öppningen var frostbeklädd; dess höjd och bredd tillräcklig för att rymma en upprätt mans längd. Medan han begav sig kom han att stå inför ett avgörande val: valet mellan verklighet och illusion. Han steg in. En roterande livscykel bestående av mörker och kyla hade upprättats bakom denna ports stängda dörrar. Transformationer i linje med den andlighet, som är kännetecknande för den nordiska vintern hade upprättats, och i samband med detta synliggjordes själen. Vaga solstrålar sken in genom sprickorna i grottan.

Ut flög en nattsvart korp. Dess vingar blixtrade under solen, dess melankoliska kraxande skar i nordanvinden.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Dekker / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Poesi Articles Via RSS!