Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst


Hugo Alfvén - Symfoni nr. 1

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

18 år gammal satt Hugo Alfvén som violinist i hovkapellet och höll på att utveckla sina musikaliska kunskaper. Genom att bjuda hem musiker och spendera flitiga timmar i operabiblioteket lärde sig den unge musikern att behärska kontrapunkten och orkesterns uttrycksmedel på ett utomordentligt sätt. När Alfvén endast var 24 år gammal hade han lyckats komponera sin första symfoni i f-moll. Med positiv kritik från alla håll och en glädje över att ha lagt grunden till sin framtida produktion, hade en ny stjärna framträtt inom den svenska klassiska musiken.

Den första symfonin belyser väl de sinnestämningar som Alfvén måste ha befunnit sig i, då han för första gången fått höra sina kollegor och läromästare framföra ett verk komponerat av honom själv. Första satsen öppnas dramatiskt upp med en gnolande cello, och glider sakta in i ett pompöst, folkligt motiv, uppbackat av Alfvéns typiska bohemspråk, med livlig fantasi. Svårmodet går hand i hand med lyckan i denna kapplöpning om segervisshet och framgång.

Den andra satsen följer en jämnare karaktär av kringdrivande på öppna landskap, men även kortare teman förekommer, som ledmotiviskt binder dessa melankoliska passager samman. Likt vinden sveper stråkarna galant förbi, och inger ett friskt, charmfullt intryck av känslosvall och stilla meditation. Det kontrapunktiska språket är skarpt, exakt och förvånansvärt moget för en första symfoni.

Men det är i den tredje satsen vi tydligast upplever Alfvéns typiska särdrag: känsloutbrott varvat med introvert bekännelse, livliga bläckblåsmotiv och starka folkmusikaliska influenser. Westerberg gör här ett fenomenalt jobb med att lyfta fram dessa passager på ett medvetet sätt för att samtidigt markera de primära motiven i satserna, och därmed kartlägga den inre strukturella logiken, som Alfvén använder sig av för att återkomma till vissa melodiska partier. Dessa motiv är i sin natur relativt simpla om vi jämför med jättar som Beethoven eller Brahms, men det gladlynta och samtidigt tragiska i den svenska folkmusikaliska harmoniken, är ett unikt bidrag till europeisk musik, som inte återfinns någon annanstans.

Sista satsen fortsätter i samma anda som den första, med delvis lugna partier och delvis starkt dramatiska melodier av en fängslande och medryckande karaktär. Även här lyser Alfvéns symfoniska storhet igenom, och sysselsätter orkestern på ett intressant sätt, som antagligen förvånar dem som tidigare inte är bekant med svensk folkmusik. Enskilda bläckinstrument framför lustiga melodimotiv och smälter sedan samman till en dundrande farsot av svensk landsbygd och en ung konstnär i uppror med sig själv och sin omgivning. Avsatsen till slutet tvingar dock in honom i naturens inre hjärta, och förlöser hans känslor med graciös spänning, som om en andra symfoni redan väntade kring hörnet. Med denna symfoni lyckades Alfvén göra sig ett namn inom svensk symfonik, och placerar honom utan tvekan bland essen av våra största nationalromantiska kompositörer.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Alexis / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Konst Articles Via RSS!