Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst


En modern klassiker

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

När jag gick på gymnasiet skulle vår litteraturlärare en dag försöka få oss, blaserade tonåringar som vi var, att bli intresserade av Homeros epos Iliaden. Uppsåtet var naturligtvis ädelt, men man kan fråga sig om metoden var så genomtänkt. Den gamla tanten ville nämligen lura i oss att de gamla grekerna uppfann hip-hop, och att Iliaden, som ju är skriven i det rytmiska versmåttet hexameter, i själva verket är någon form av antik rap.

Sedan lät hon alla i klassen läsa högt ur det dramatiska eposet - men med en liten knorr, som innebar att vi var tvungna att få det att låta som hip-hop. Man skulle alltså ta den största litterära skatt som existerar i denna värld, men uppdatera den till något som vår lärare trodde att vi skulle tycka var "coolt" och modernt. Resultatet blev förstås förödande. Det var pinsamt och billigt, och naturligtvis var det ingen som plötsligt kände att den där Homeros tydligen var en häftig snubbe.

Under de senaste åren har vi drabbats av en våg "remakes" av gamla filmer, som inte tillfört speciellt mycket till ursprungsvisionen. Varför t.ex. Hitchcocks "Psycho" gjordes om blir man inte klok på - vad trodde man att man kunde förbättra? I Hollywood har det länge varit kutym att göra amerikaniserade versioner av filmer från Europa och Asien, t.ex. "Tre män och en baby", "Point of No Return" (en remake på "La femme Nikita") och mer nyligen "The Departed". Vice versa har samma trend pågått i Indien, där man gjort egna versioner av Hollywoodfilmer. På åttiotalet fick filmbolagsdirektörer för sig att man skulle piffa upp gamla amerikanska filmer genom att färglägga dem. Detta tilltag gav det gamla materialet en vedervärdigt artificiell färgskala, och tack och lov har man givit upp den vidriga idén. Det blir också allt vanligare med covers på gamla låtar, ett lätt sätt att tjäna en hacka. Resultatet blir i stort sett alltid sämre än den ursprungliga musiken, och eftersom den tydligen ansågs vara tillräckligt bra för att göra en cover på, finns det paradoxalt nog därmed inte någon anledning att göra det!

Man ska tydligen också göra filmer som är baserade på datorspel, serietidningar, böcker och gamla tv-serier. Man kan då göra som i filmen "Gräsklipparmannen", som baseras på en novell av Stephen King. Novellen är ungefär två sidor lång, och handlar om en person som anlitar en man att klippa hans gräsmatta. Mannen i fråga sliter av sig alla kläderna, slänger sig på alla fyra och börjar mumsa i sig gräset. Mycket surrealistiskt, helt klart, och inget större bidrag till litteraturhistorien. Filmen, som alltså bygger på denna extremt korta novell, har inget alls med detta att göra. Den handlar om datorer och experiment med cyberspace eller något liknande, men genom att köpa rättigheterna till novellen kan bolaget sätta ut Kings namn på affischerna och kanske locka till sig några extra suckers till biograferna. Eller så kan man göra som i "Mission: Impossible" med scientologfreaket Tom Cruise: ta kol på hela teamet som utgjorde grunden för tv-serien, och låt Cruise bli en levande enmansvendetta i tre filmer fulla med explosioner i slow-motion.

Kanske är jag extrem i min övertygelse här, men jag vägrar att läsa en översättning av en bok om jag förstår originalspråket. Det sker en omtolkning vid överföringen, och översättarens roll gör sig alltid påmind på något sätt, vilket distraherar från författarens röst. Det är inte så att jag motsätter mig översättningar, men jag är fundersam över om vi ideligen behöver göra nyöversättningar av böcker som tidigare översatts. Tag till exempel den mycket ambitiösa utgåvan av Franz Kafkas samlade verk, som förlaget Bakhåll ger ut i ungefär tusen band (trots att gamle Kafka inte färdigställde en enda roman). Dessa utgåvor har prisats för sin trogna närhet till originalet, och för en mer korrekt överföring av dess innebörd och känsla. Kanske är det så, men de gamla översättningarna var bättre läsning. Likaså Tolkiens "Sagan om ringen" har fått sig en uppgradering till 2000-talet. Åke Ohlmarks gamla text var tydligen inte helt trogen Tolkiens ursprungliga roman. Men det ändrar inte faktumet att "Sagan om ringen" är en tusen gånger bättre titel än "Ringarnas herre", även om den sistnämnda naturligtvis är bokstavligt mer trogen originalet.

En utställning om vikingar som jag var på för ett antal år sedan på Historiska museet i Stockholm, led kraftigt av att det fanns en agenda som lagt sig som en stöpande form kring hela visningen. Efter ett tag fick jag en irriterande känsla av att någon bakom det hela underskattade besökarens intelligens. Trodde de inte att jag skulle märka deras avsikt med utställningen - nämligen att pacificera vikingarna och göra dem till argument för att gå med i den europeiska monetära unionen? I montrar visades olika mynt, och intill fanns förklarande text, som glatt berättade att vikingarna använde sig av valuta som var gemensam för resten av Europa, och att vikingarna egentligen var någon form av förtrupp för svenskarnas inträde i EG/EU. Här går man och vill se lite historiska artefakter på ett museum, och så får man en föreläsning om dagens politiska situation!

Våra teater- och operascener har också fått utstå ständiga förbrytelser mot upphovsmännens verk. Jag har inte tillräckligt med teaterhistorisk kunskap för att kunna säga när det startade, men någon gång under andra halvan av 1900-talet började man sätta upp pjäser och (i mindre grad) operor, där man anpassat omgivning och kontext för att passa nutiden - kanske för att göra ett samhällskritiskt eller politiskt inlägg, eller helt enkelt för att få ungdomarna att tycka att det är coolt med "töntiga" företeelser som teater och opera. Kanske vill man göra en uppsättning av Shakespeares "Köpmannen i Venedig" som framhäver de antisemitiska strömningarna i pjäsen och på exorcistisk väg driva ut dem, eller förvränga förhållandet i Strindbergs "Fröken Julie" genom att göra betjänten, Jean, svart (jag har själv sett en sådan uppsättning, fast på video, i gymnasiet, med samma lärare som i första exemplet).

Jag har alltid varit en motståndare till uppdateringar av konstnärliga källor, och jag tycker att man förnedrar texten om man anpassar den till en modernare kontext, eftersom ett s.k. "klassiskt" verk borde kunna stå emot tidens tand och vara lika giltigt idag som då. Det som gör ett verk "klassiskt" i den bemärkelse som man oftast använder numera, är att den behandlar allmänmänskliga frågor, som gäller lika mycket i nutiden som i forntiden, här som där. Men det finns gott om förlag, bolag, gallerier, producenter, regissörer, curatorer och andra i kulturvärlden, som finner det nödvändigt att rycka upp originalverken med rötterna och plantera om dem i mer modern mylla.

De flesta exempel i den här texten är helt enkelt tecken på en ohejdad marknad där man hela tiden försöker nå en ny grupp, som man kan sälja saker till. I några fall döljer sig andra motivationskrafter, såsom politik eller ett underskattande av publikens förstånd. Tror de inte att åskådaren ska kunna dra egna slutsatser, som är relevanta för honom eller henne i dagens samhälle? Det är förnedrande, och det får regissören (om vi tänker på en pjäs eller opera) att framstå som fåfäng - att just denna person skulle förstå pjäsens innebörd bättre än någon annan, och att han eller hon måste framföra den på ett annat sätt än konstnären föreställde sig det, bara för att vi i publiken ska kunna göra samma smarta kopplingar. Jag vill själv kunna dra paralleller till nutida händelser utan att någon ska skriva det på näsan på mig. Jag vill själv avgöra om Iliaden är en raplåt. Jag vill själv se om det finns något samband mellan vikingarna och EU:s monetära projekt.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." PFA / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Konst Articles Via RSS!