Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Politik


En björn i folkhemmet

By:

De flesta ur min generation har växt upp med den gullige, starke och genomgode seriefiguren Bamse, som med sin hemlagade styrka skyddar de svaga. Rune Andréassons motsvarighet till amerikanarnas talande möss och ankor respektive våldsamma superhjältar var en svensk socialdemokratisk björn med oanade krafter. Propagandistisk, medryckande och indoktrinerande; ett perfekt redskap för uppfostran i det svenska folkhemmet.
I Bamses idylliska värld

Jag vill börja med att poängtera att jag, eftersom jag inte har läst tidningen på minst 15 år, har fått förlita mig till mitt minne, varför enstaka detaljer kan vara förvrängda av tidens påverkan. En hel del information om serien, och speciellt då om dess politiska aspekter, har insamlats från internet.

Rune Andréassons serier och böcker om Bamse är uppenbart inspirerade av Walt Disneys ankeborgska värld, där djur på fabelaktigt manér fick agera människor.

Man skulle kunna tro att det i Bamses värld av olika djurarter och färger inte finns grogrund för rasism. Det räcker att titta på Bamse och hans familj, alla hans tre barn har olika färg på pälsen. Björnen Bamses bästa vänner är en kanin och en sköldpadda – definitivt vänskap över rasgränserna. Det är först när avvikelser inom arten dyker upp som problem uppstår. I ett nummer av tidningen presenteras en igelkott med svart hår, något som de tidigare artöverskridande skolbarnen finner tämligen konstigt, och de ger genast denna stackare namnet ”Kalle Svartskalle”.

Som reaktion (får man förmoda) på Disneys ultrakapitalist och pengadyrkare, Joakim von Anka, lanserade Andréasson en motsvarighet i den mycket osympatiske byggherren och fifflaren Krösus Sork. von Anka var en otrevlig och snål varelse, men det gick ändå att identifiera sig med hans brinnande passion (förvisso efter pengar, men ändå en passion) och han var inte helt igenom ond. Hos den svenska sorkvarianten finns dock inga försonande drag. Krösus fuskar, stjäl, luras och manifesterar allt ont hos den materialistiskt besatte kapitalisten. Hans stenhårda hjärta bevekas inte av att någon gråtmild ekorrfamilj med tretton ungar förlorar sitt hem då hans byggnadsverk ska färdigställas. I ett Bamseäventyr berättas historien om hur sorken fick sitt startkapital genom att lura sin egen bror på en lotterivinst, och brorsan hamnade oskyldig i fängelse för lurendrejeri.

Låt oss studera Bamse och invånarna i hans till synes idylliska värld. Uppe på höga berget bor ”farmor”, som övervakar och ser till att hennes godhjärtade sonson får tillräckligt med dunderhonung för att hålla ordning i samhället. Till hjälp har han sina ”vapendragare”, den vetenskapliga sköldpaddan Skalman, och den fege men snabbe kaninen (med det fantasilösa namnet) Lille Skutt. Hemma hos farmor finns även två husdjur (det finns något perverst över idén att djur har husdjur), katten Jansson och Husmusen. Dessa två filurer är givetvis ofta osams, det säger sig självt, men när det verkligen gäller kan de, liksom Bamse och hans kompanjoner, ur samarbete uppnå stora resultat. En hel mängd mer eller mindre intressanta karaktärer dyker upp genom åren i Bamses värld. Men ingen idyll är komplett utan ett par otrevliga utbölingar, och sådana finns det gott om här. Den mest kände är den elake och lömske vargen som med stor själviskhet gärna rånar stackars godisförsäljare. Det skulle dock med tiden visa sig att vargens elakhet bottnade i ensamhet och osäkerhet, vilket till slut gjorde att de goda krafterna kunde föra över honom på sin sida med hjälp av hederlig bussighet och omtanke. Senare skurkar har utgjorts av vargkusinerna (vargar har inte varit särskilt uppskattade i vår kultur, tråkigt nog), sorkarna, sjörövarna och de korkade småtjuvarna Knocke och Smocke.
I folkhemmets idylliska värld

Man kan dra många slutsatser från denna sörja av moralism och pekpinnar. Bamses präktighet och Skalmans predikningar påminner starkt om den fostrande folkhemstankens företrädare. Farmors allseende öga rapporterar minsta tecken på oro till Bamse, som utan att tveka tar till strid mot eventuella hot mot rådande status quo. Hans polisiära storebrorsroll är vänlig men bestämd, endast som sista utväg tar han till nävarna i kampen mot ondskan. Skurkar och patrask göre sig icke besvär – här styr dunderhonungen. Likt i Sveriges rike bestraffas brottslingar på ett kännbart, men inte slutligt, sätt; alla får en andra chans. I svenska domstolar är ett livstidsstraff över på ett par år, och i Andréassons domstol riskerar man att bli knäppt av Bamses finger, vilket i de flesta fall resulterar i att man blir uppslungad i en trädtopp.

Skalman, denne late figur, symboliserar folkhemmets och modernitetens tro på tekniken och rationalismen. Med sina finurliga uppfinningar är han inte sen att rädda hembygden från faror, och det finns tillfällen då endast Skalmans knivskarpa intellekt kan oskadliggöra illasinnade krafter. Det kan till exempel röra sig om stunder då det krävs en avancerad matematisk uträkning (vilket ofta ger Andréasson tillfället att lära barnen vad t.ex. Pythagoras sats innebär). En grundläggande syn i folkhemmet var/är att alla ska ha tillgång till en bra tillvaro i form av bostad, arbete och undervisning. Dessa tankar visar sig även i serien. Alla goda och samvetsgranna medborgare i ”våra hjältars” dal arbetar och gör rätt för sig (förutom kanske Skalman, men han ägnar ändå sin tid åt att hjälpa folk med sina underliga, men nyttiga uppfinningar). När vargen förvandlas från elak till god blir det också genom att han ”klipper sig och skaffar sig ett jobb” – han blir helt enkelt brevbärare! Uslingarna i trakten är alla latmaskar som lever på andras slit, antingen genom att stjäla eller att lura till sig deras egendom. Offren för dessa illvilliga individer är nästan alltid hårt arbetande familjer, och det gäller för farbror Bamse att se till att de får det bra igen.

Förutom de påtagligt samhällsreflekterande strukturerna i tidningen tar Rune Andréasson på sig rollen som fostrare av de unga läsarna. Ett tydligt exempel är björnen Bamses evigt påfrestande moralism i allt från droger till godis. I ett avsnitt av serien trycker Bamse till och med upp anti-godis-affischer med texten ”Godis förstör tänderna!”, ”Godis ger tandvärk” och ”Ät frukt i stället!”, ett eko av folkhemmets eviga skolkampanjer med massiv information/indoktrinering och fluorsköljning på regelbunden basis. Andra äventyr tar upp supermakternas imperialism (och då främst en viss stormakt i väst). Utrymme ges också för författarens egna åsiktsförmedlingar på tidningens första sida, där han bland annat mer ingående förklarar Skalmans teorier och uträkningar för vetgiriga barn, men där han i vissa fall också har företrätt en politisk ståndpunkt – bland annat hyllades i nummer 4, 1983, den kinesiska kommunistiska revolutionen. Den charmiga och söta serievärlden, och de bildande aspekterna (såsom berättelser om Archimedes och andra historiska personer, matematikproblem, språkskola etc.) förmörkas onekligen av de återkommande moralistiska påhoppen och barnindoktrineringen. Det förekommer ständigt att barnböcker har en fostrande och vägledande aspekt, men det är sällan det kan visa sig så tydligt som hos Bamses värsta stunder, där litteratur inte är annat än ren politisk propaganda.

Idag är Rune Andréasson död, men hans skapelse lever vidare. Jag har inte haft nöjet (?) att läsa den på många år, men det mesta tyder på att Bamse har hamnat i kommersialismens utslätande klor. På ”min” tid vägrade upphovsmannen att hans björn användes i produktreklam, men redan innan hans bortgång började den populära seriefiguren visa sig allt mer i marknadsföringen av diverse föremål. Till exempel fick den numera nedlagda (eller åtminstone kraftigt nedbantade?) hamburgerkedjan Clock sälja en barnmeny i en färgglad pappkartong under namnet ”Bamses hus”. Är Bamses slutliga kapitulation till materialismen ett tecken på vad som hänt med det svenska folkhemmet? Jag lämnar frågan öppen...

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." PFA / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Politik Articles Via RSS!