Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Politik


Det fundamentala

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

Medan dagens samhälle eskalerar i dekadent moral, ökat våld och oförklarliga pressalier från diverse statliga organ, lutar sig den äldre generationen tillbaka och ställer sig frågan: "Vad gick fel?” Samtidigt som det är ytterst lockande att tillgodose människor med ett absolut och definitivt svar, visar sig detta i längden endast vara startskottet för ännu en individuell moralisering. Korthuset faller och därmed tar fatalismen vid – "allt är förlorat och ingen vet varför".

Det som huvudsakligen ger upphov till denna cirkulära argumentation, är samma missöde som i dag poserar framför TV-kameror och nyhetsbilagor. Utan att förvanska händelseförloppet (och därmed ytterligare bidra till samma process), kan vi med största säkerhet finna ett gemensamt samband: dagens moderna människa är, likt hamstern, som löper inuti hjulet, fast i det fundamentala.

Vad som menas med detta, är att vi i dag hellre moraliserar än dekonstruerar vår verklighet. Till skillnad från vad många ur den äldre generationen svenskar tror, är detta inget nytt problem – tvärtom; i stort sett ända sedan den kristna missionären Ansgar steg iland för att predika om universalismens humanism, har Sverige varit i moralismens klor. För varje tolkning som lett till insikten om individens sköra existens, har vi sakta men säkert skapat en helt ny värld uppbyggd på sociala konstruktioner – som visserligen skänkt oss en naiv men stillande föreställning, om att människan står över naturen, men som samtidigt har passiviserat oss och försatt oss i frustration och nyfikenhet; vad finns på andra sidan muren?

Denna nyfikenhet, som antagligen måste ha fängslat otaliga från den äldre generationen, där Luthers protestantistiska pliktetik händelsevis har dämpat – men knappast urholkat – de naturliga instinkterna, och den primära viljan att expandera och utforska möjligheterna inom den ram, som utgör vår mänskliga livsexistens. De människor, som i dag befinner sig på ålderdomens höst, bevittnar ständigt den liberalisering – den uppluckring – som mer än väl definierar dagens Sverige.

Kritiken som på detta plan förs, utgår mer eller mindre från en moralisk synvinkel. Om mångkultur kan det t.ex låta så här: "Ja, men vår egen kultur då? De måste anpassa sig efter oss, inte tvärtom. Nu för tiden kan man inte hissa den svenska flaggan, och avslutningssånger vill de förbjuda. Det är hemskt!" Angående dagens ungdomars fatalism, som bara växer och växer, öser man på rejält med en ransonerad form av moralisk upptuktelse, helt enligt pliktetikens värdegrund: "De måste arbeta! De måste studera! Vad ska det bli av dem? Vad dagens ungdomar behöver, är att sätta sig ner i skolbänken och sköta sig. De lymlarna ska veta hut."

Och visst kan man som observant människa finna en hel del sanningar i det som framförs. Utifrån ett rationellt perspektiv kan man utan större tankeprestation finna essensen till svackan mellan den äldre och yngre generationen: kysk plikt i konflikt med hedonistisk fatalism. Det är som bäddat för kollisioner, och detta är precis vad som i dag kan bevittnas; ungdomar överkonsumerar alkohol, sex, massmedial information och socialisering, medan pensionärer sitter på verandan i sina stolstolar och undrar varför de inte läser Strindberg, röstar rött eller uppskattar vävnader på väggen. "Varför är deras skolbänkar utbytta mot populärtidningar och godispåsar?"

Medan de allra flesta människor i dag ser Sveriges nuvarande situation som en misslyckad kompromiss mellan konservativ och liberal livssyn, kan nihilisten klargöra en helt annan sak: båda parter har misslyckats, då de har förlitat sig på en verklighetsfrämmande tolkning av hur samhället bör se ut och fungera. Även om vi utan tvekan kan konstatera att Sverige för 100 år sedan var betydligt friskare, är det i sig inget försvar för den utveckling, som i dag börjar nå sin kritiska punkt. Varför? Vad var det som satte igång liberalismens kättarhjul? Vad är kärnan – ursprunget – till dagens liberaldemokratiska Sverige?

Alla har vi försökt att tämja någon (eller något) med moral. "Så där får du helt enkelt inte göra." Ett barn – och barn är vanligtvis naiva realister, som ogillar moraliska begränsningar, och i stället ägnar sin tid åt att testa gränser, för att kunna expandera sin förståelse för verkligheten runtomkring – brukar ofta ge som gensvar: "Varför?" Detta "varför", denna vilja att skala av moralism och etiska predikningar, för att lättare kunna förstå grundorsaken till ett visst handlande eller en särskild social begränsning, kan vara just det ursprung, som vi ämnar söka.

Taget till sin logiska slutsats, finner vi att samtliga delar av vår kultur, som förr uppehölls genom etiska eller rent kulturella normer, i dag är totalt raserade; kärnfamiljen, naturalismen, folkgemenskapen, (den blygsamma) nationalromantiken, arbetsviljan och självuppoffringen. Allt detta har i dag ersatts med sina liberaliserade motpoler: feminism, humanism, individualism, mångkultur, hedonism och egoism. Likt små barn har de unga modernisterna rebellerat mot den äldre generationen konservativa, och utifrån det ställningstagandet funnit nöje i att "skända" allt moraliskt och traditionellt. Det vill säga, de har moraliskt funnit en väg att luckra upp pliktetik, men fallit i samma fälla, och sitter nu som organisatörer i statliga organ, vars främsta uppgift är att ytterligare moralisera fram nya "sanningar".

"Sanningar", som t.ex. att Sverige alltid har varit en mångkultur, att demokrati minsann är det bästa statsskick som människan någonsin har kommit på, att humanism är en självklarhet, och att lite liberalism hade kunnat få fart på den annars så tråkiga och löjliga svenska kulturen - om vi någonsin har haft en sådan, vill säga.

Medan dessa predikningar är främmande för den äldre generationen svenskar, har förvånansvärt många lätt att ryckas med av "det-nya-Sverige-vågen". Förklaringen till detta, är att de egentligen delar samma grundtanke: moraliskt tänkande är okränkbart. Naturen är brutal och våldsam, men vår tro på jämlikhet och världsfred är godhjärtad och mänsklig. "Detta är fundamentala byggstenar i vårt samhälle. Men, så får du inte göra."

Inte förrän vi släppt våra barnsliga illusioner om ett samhälle, där "alla får vara med", där "alla får bestämma", där "alla är lika viktiga" och där "alla hör hemma", kan vi åter finna stabil grund att stå på. Dagens ungdomar löper amok, inte därför att den är "omoralisk" eller "otuktad" (även om detta delvis stämmer), utan därför att den saknar något att tro på och kämpa för. Den har växt upp i ett samhälle, där svenskhet "inte existerar" och svensk kultur är "löjlig och tråkig". Den förväntas överträffa sina föräldrar i arbetsinsats, men med massmedia, som har format den till naiva och vilsna hedonister utan framtidstro eller självidentitet, är den dömd att vandra in och ut mellan köpcentrum och arbetsförmedlingar. Moralism och totalitär etik skänker ett folk i längden endast frustration och meningslös livsexistens. Sverige är i dag ett levande bevis på vad bristande idealism och verklighetsuppfattning kan leda till. När det väl gäller, faller vi alltför ofta tillbaka på det fundamentala – och när våra frågeställningar ringer tomt, förlorar vi tilltron till vår egen idylliska värld.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Alexis / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Politik Articles Via RSS!