Avtrubbning

Julen har kommit och det har blivit kallare. Men inte så mycket kallare, det vet alla vid det här laget - klimat, klimat, klimat. Stor grej, det där. Smarta människor vet att det är av stor negativ betydelse att klimatet förändras, men de vet också att det dels inte löses genom att göra det till ett för individen frivilligt val att bättra på problemet, och dels att det finns värre saker vad gäller miljön än klimatet (vi är för många och tar upp oproportionerligt mycket yta, vi förorenar betydligt mer än luften, vi utrotar djur- och växtarter hit och dit o.s.v.). Men för att folk i gemen skall kunna vakna upp till sådana insikter krävs effektiv information, och det är här samhället har svårt att komma någon vart. Det råder inflation i informationsdjungeln.

Det som oroar mig är den tendens vi märker att klimatfrågan blåses upp i media till oerhörda proportioner, men varningssignalen urvattnas bortom det kontrollerbara. Det jag menar är att framför allt Aftonbladet och Expressen - men egentligen alla populära nyhetstidningar - drivit ett så absurt sensationsmakeri kring andra egentligen helt triviala företeelser att när en händelse faktiskt kräver stora rubriker, så kommer ingen att reagera. När tabloiderna väl lyder "Jorden går under i morgon" (och de faktiskt menar det) så är det "business as usual" för gemene man. För att följa ämnet: när det står att vi verkligen måste ta tag i miljöproblemen, så är det ingen som tar det på riktigt allvar. Det är ungefär som när priserna konstant ligger på 99:90 kronor, aldrig den jämna hundralappen: till slut anpassar sig folk till detta stormarknadernas sätt att lura människor till att köpa till ett "billigare" pris, att man i sitt sinne per automatik lägger till de tio sista örena och nästan instinktivt omvandlar alla "99:90" till "100". När någon väl ser ett jämnt pris känns det väldigt konstigt och ser förstås alldeles för mycket ut. Sådant säljer inte.

Det är bedrövligt, men folk vänjer sig. Det är förstås någonting fullt naturligt och har säkerligen varit en viktig del i artens överlevnad, men det att vänja sig kan som vi ser lika gärna fungera på ett synnerligen kontraproduktivt sätt. Man vänjer sig vid skvallerpressens rubriker tills det blir vardagsmat, man vänjer sig vid alarmen tills de blir en del av vår vardagliga ljudbild. Vår naturliga instinkt att reagera särskilt mycket på starka intryck vad gäller färg, ljud, dofter och annat har helt dränkts i ett myller av reklamskyltar, borrmaskiner och parfymer, så pass att vi lärt oss att inte längre ta någon större notis om det överflöd som omringar oss. Den mänskliga hjärnan är ett fantastiskt flexibelt organ, på gott och ont. Även när informationen vi tar in i sig är intensiv, så spelar det ingen roll eftersom mottagaren är avtrubbad, och så länge vi får lika många eller fler intryck som innehåller information om de senaste händelserna i populära tv-serier, om popdivors relationsproblem och annat av mindre väsentligt innehåll. Avtrubbningen är farlig för oss på det sätt att vi får svårare att upfatta verkligheten som den är; våra sinnens precision försämras som under ett slags berusning.

Finns det då någon lösning till detta dilemma? Naturligtvis finns inte problemet över huvud taget i ett samhälle byggt på vettigare premisser, men då detta måste tillhöra framtiden, är det förstås en tillfällig lösning vi är ute efter här, en som låter den enskilde individen att så att säga "stå ut tills vidare". Problemet har blivit en oundviklig del av samhället vi lever i och andningshålen är få, men kanske är det dessa andningshål som är vår enda hjälp för att vi inte skall bli avtrubbade. Titta bort från tv- eller datorskärmen ibland, spring ut i skogen och ta en paus från allt samhället ger och upplev den "naturliga naturen" ett tag. Kom sedan in igen och märk hur det som kanske blivit en vana och verkat normalt faktiskt är en enda galenskap. Avbrotten behövs regelbundet för att kunna bli den sunda människa som kommer "utifrån" och ser vansinnet, ungefär som barnen som ser kejsarens nya kläder.

Julafton bjuder på mycket fint, men man kan kanske inte begära att släkten inte sätter på dumburken någon gång under kvällen. Nu skall vi demonisera, men när sådant där händer och den positiva gemenskapen utbyts i kollektiv dårskap, kan det vara både skönt och nyttigt att ensam ge sig ut i vintermörkret, tvätta av sig dårskapen, andas in, hålla andan för att sedan åter ge sig in i myllret vi kallar civilisation. Det falska leendet kan utbytas i mer uppriktighet när man har med sig ett nattligt äventyrs erfarenheter i sinnet, även om man nu inte ler åt samma saker.

God jul!

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Ensittare / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

5 out of 54 out of 53 out of 52 out of 51 out of 5 

Not yet Rated