Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst


August Strindberg - Röda Rummet

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

Som fyrtioåring var August Strindberg väl bevandrad inom de konstnärliga kretsarna i Stockholm. Han hade provat på det bohemiska livet, de svältande dagarna där den i kretsen som lyckats sälja en tavla eller publicera någon artikel fick stå för notan. Det är denna tillvaro han skildrar i sin epokgörande roman "Röda rummet".

Titeln kommer från den salong på Berns i Stockholm, där den konstnärliga krets som bokens huvudperson, Arvid Falk, omger sig med, möts och utbyter filosofiska, blasfemiska, konstnärliga och upproriska meningar med varandra. Strukturellt sett är boken avig och tvär - den utspelar sig främst i Stockholm, med vissa avstick till den ospecificerade orten X-köping, och behandlar en rad olika personer, där nämnde Arvid utpekas som huvudperson främst i och med att han är den som introduceras först, samt att han har den minst utstickande personligheten. Falk är till en början ämbetsman, men drivs av en idealistisk längtan till en mer litterär bana - han har lyriska ambitioner, men får nöja sig med att hanka sig fram inom det journalistiska fältet, vilket han med syrlig ironi dissekerar och avslöjar som ett spel mellan ego och kappvändning. Liberal i dag, konservativ i morgon.

Som journalist får unge herr Falk erfara många olika miljöer i Stockholm, och de flesta av dessa råkar ut för kritik av det allra beskaste slag. Adel, präster, borgare och bönder; samtliga stånd får finna sig i att dräpas i detta strindbergska lustmord. Här finns den svenska byråkrati, som personifieras genom det Kafkaliknande Kollegiet för Utbetalandet av Ämbetsmännens löner, där ingen tycks göra någonting alls; den förljugna och självförhärligande välgörenhetsverksamheten, som karikatyriseras av två fisförnäma, lata överklasstanter och en präst; den själskorrumperande teaterkonsten (i sig en parafras till samhället utanför med dess idealister, ärrade nihilister och maktfullkomliga skitstövlar som blockerar vägen till framgång); det journalistiska kappvändandet och recensenternas dolda agenda; bedrägliga försäkringsbolag, domstolar, riksdagshuset och märkliga banker. Inte ens Arvid Falks egna, idealistiska, upproriska bohemsällskap undgår kritik: den ironiska hållning och nihilistiska anda som odlas i sällskapet leder till sådan skämtsam lättsamhet att inte ens en meningsfrändes död förmår beröra de blaserade själarna.

Stockholm framstår som en labyrint där till slut allting verkar vara sammanknutet eller ihopvävt av dolda band och lömska konspirationer. Personer som i ett kapitel utmålas som skurkar kan i nästa väcka sympatier, och tvärtom, och ibland är Strindberg vag i sin beskrivning av skeenden, så att man inte kan vara helt säker på vad som händer. Lägg därtill att figurer tycks spegla varandra i sin utveckling - till exempel har idealisten Falk något av en motpart i den lidande skådespelaren Rehnhjelm, för att inte tala om dessa två personers respektive kärleksobjekt (för att inte avslöja för mycket av handlingen låter jag bli att utveckla resonemanget). Falk har dessutom en inverterad motsvarighet i den äldre brodern Carl Nicolaus Falk, en rakt igenom osympatisk figur, vars huvuddrag - träffsäkert skildrade med syrlig penna - får anses vara fåfänga och pengadyrkan.

Romanen genomsyras därigenom av en kaotisk, smått klaustrofobisk underton, som tar sig uttryck i ständiga perspektivbyten, nya utvärderingar av figurernas ståndpunkter och deras dolda avsikter och lojaliteter, samt bakgrunden av den myllrande stadens gränder, fartyg, kåkar och lokaler.

I allt detta för Strindbergs vakna prosa läsaren framåt och lockar till vidare utforskning av det dystra samhället, med ett språk som saknar motstycke. Hans beskrivningar får verket att vakna till liv. I det inledande kapitlet ger Strindberg prov på sin storhet:

Men solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo mellan rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på skeppsbrobåtarne, illuminerade i fönstren på stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarne och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran där havet ligger.

Strindberg låter lekfullt solens strålar vara subjekt och förvandlar en stillastående miljöskildring till något aktivt; det ger en riktning och en vilja, samtidigt som han gör staden levande. Men det är inte bara i denna form han beskriver saker - ofta är hans text genomsyrad av komiska, sarkastiska kommentarer; han anlägger ett tonläge av svagt förakt och driver sedan med sina figurer, låter oss ana den egna ståndpunkten under ytan. Ibland glider han dock över i grövre komik, som i följande groteska beskrivning av medicinaren Borg:

Farstudörren öppnades och in trädde två herrar. Den första var en bredaxlad trettioåring med ett fyrkantigt huvud, vars framsida skulle föreställa ansikte; huden såg ut som en halvrutten broplanka, i vilken maskar plöjt sina labyrinter; munnen var brett skuren och stod jämt på glänt, varvid alltid de fyra, välslipade hörntänderna syntes; när den log, klövs ansiktet i två delar och man såg ända bort till fjärde oxeltanden; icke ett skäggstrå vågade sig fram på den ofruktsamma marken; näsan var så illa anbragt, att man framifrån kunde titta ett gott stycke in i huvet; på kraniets ovandel förekom någonting växande, som liknade en kokosmatta.

"Röda rummet" är främst genom sin fulländade prosa ett verk som lever kvar än i dag. Romanen är lite spretig i sin handling, men förs i hamn med hjälp av en säker författarhand. Allt kanske inte får en upplösning, men så är det väl för det mesta här i världen? Ett grundläggande tema är dock konstnärens självförverkligande och brinnande glöd, vilka hotas av rådande samhällssituation, där mat för dagen och tak över huvudet endast är några av förutsättningarna för att kunna fortsätta verksamheten. I deras väg kommer också Frestaren som lockar med usla beställningsuppdrag som riskerar att korrumpera deras rena andeväsen. Och någonstans i bakgrunden figurerar kvinnan; också hon väcker de ädlaste känslor till liv - också hon korrumperar själar.

Boken är full av skarpsinta, psykologiska iakttagelser, inte långt ifrån sådana Friedrich Nietzsche höll på med i sina tidigare verk, d.v.s. iakttagelser om att det finns någon ständigt närvarande motivation i det vardagliga handlandet, som kan förklara varför vi gör som vi gör. I senare böcker skulle Strindberg komma att fokusera mer på (klass-) samhället och där finna svaret på ungefär samma frågor.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." PFA / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Konst Articles Via RSS!