Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Konst


August Strindberg - Hemsöborna

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen...

Så inleds en mer än välkänd bok vid namn "Hemsöborna", skriven av en av Sveriges absolut största författare, August Strindberg. Detta klassiska verk av skärgårdsnaturalism sätter sina spår i alla dem som vågar sig på att plöja igenom åtskilliga sidor av burleska skämt, dramatiska händelser och svenskfolkliga upptåg. Det är därför med en viss stolthet som man tar sig för att läsa denna bok, och kunna dela med sig av de intryck som boken fastetsat i läsarens inre fantasier.

"Hemsöborna" inleds med att Carlsson, en landbo från Värmland, söker lyckan hos en gammal änka, madam Flod, i skärgårdens inskränkta miljöer. Redan från början blir det klart för läsaren, att denna historia kommer att kantas av såväl skratt och glädje, som av tårar och lidande. Carlsson har nämligen företagit sig den friheten att rusta upp änkans gård och se till att åkrarna kommer på fötter igen. Det vådliga försummande av annars så fin jord, ligger sonen på gården i skuld till. Denne pojke vid namn Gusten, har tagit efter sin far och fokuserat alla sina huvudsysslor på jakt och fiske. Därmed har korna magrat och ogräset börjat få överhand på åkrarna. Ända tills Carlsson nöjsamt stiger in i bilden och utnämner sig till högsta tupp på gården, ty nu ska det bli andra bullar!

Så fortsätter sagan om denna gård och alla incidenter som fortskrider i dess väg. Den gamla änkan börjar hålla av Carlsson mer än vänskapligt, och med en son som förblir bitter och sur över att se sin plats tagen av en landbo, en pastor som finner brännvinskruset heligare än Gud själv, en tokig gammal gubbe som lagar det mesta men super desto mer, en tysk professor som "fiiser" hellre än fryser på vintern och en ung fin dam från Stockholmstrakterna som finner den stolte Carlsson intressant på mer än ett sett - ja då kan man själv räkna ut att detta endast kan sluta i skratt och gråt.

För så kan "Hemsöborna" bäst beskrivas; en underhållande, folkkär, starkt skärgårdsfärgad dramatisering av hur livet kan te sig på en liten gård, som till synes skulle kunna vara vilken annan gård som helst, men där det är mer liv i luckan än man först kan ana. Strindberg markerar i denna bok sin naturalistiska hållning; långa, utvecklade och ingående miljöbeskrivningar omsveper de stycken i kapitlen, som till största del behandlar mötet mellan olika individer och händelser. Boken fokuserar i mångt och mycket på samspelet, socialiseringen, mellan människor, både socialt och teoretiskt begrundande. Detta gör att läsaren får en mycket klar och tydlig bild av vad som hela tiden försiggår i tankarna på de olika huvudkaraktärerna i boken.

Dock, som ovan påpekats, lämnar händelseförloppens beskrivningar då och då plats för naturskildringar av de mest vackra och tänkbara slag:
Morgonen var nu i slutet av juli bländande klar, himlen var blåvit som skummad mjölk och öar, holmar, skär, kobbar, stenar lågo så mjukt smältande i vattnet, så att man icke kunde säga, om de hörde till jorden heller himlen. På de närmaste inåt land stodo granar och alar, och i uddarne lågo skräckor, svärtor, prackor och måsar; längre ut syntes bara martallar; och grisslor, tordmular, svarta, papegojslika, svärmade fräckt omkring båten för att vilseleda jägaren från de i bergsskrevorna gömda boen; slutligen blevo skären lägre, naknare, och här ute syntes endast en enstaka tall lämnad kvar för att bära holken, i vilken ejdrar och skrak skattades på ägg, eller en rönn, över vars krona ett moln av mygg vajande för vinden. Därutanför låg blanka havet, där labben höll sin rövarjakt i fejd med tärnor, måsar och trutar och dit havsörnen syntes styra sin tunga, dova flykt för att möjligen gripa en liggande ådfågel.

"Hemsöborna" är fylld av rika och detaljmärkbara naturskildringar, där skärgårdsfåglar och kobbar smälter samman med bröllop, folkdans och fiske. Än desto bättre, kanske på grund av det faktum att de ges störst plats i boken, är de faktiska människoskildringarna, där lokala kulturkrockar ställer till med bråk, kärlek och lögner. Strindberg målar i denna bok upp en mängd olika karaktärer som bär på speciella och utmärkande drag. Dessa personligheter kommer ständigt i konflikt och gungning med varandra, där den enda trösten och sammanlänkande enheten visar sig vara brännvinsflaskans (eller "timglaset", som man säger ute på skärgården) dygder och förmåga att söva och låta minnen förgå i glömska med vinden.

Även om boken hos de allra flesta läsarna kommer att väcka en rad skratt och förnöjelser över de intriger och personmöten som ständigt uppstår ute på ön, är "Hemsöborna" i grund och botten ingen komedi. Nej, långt ifrån. Mycket av det som skildras leder i slutändan till tragik, sorg och till och med död. Samtliga händelser i boken åsyftar på folklig underhållning, samtidigt som dessa roligheter börjar vid solens uppgång, men raskt slutar då snöns täcke breder ut sig under vinterperioden. Boken vaggar långsamt mellan sorg och glädje, och det är bland annat denna dynamik i presentation, som gör "Hemsöborna" till ett verk som starkt berör läsaren och får honom att leva sig in i de olika individernas känslor och innersta tankar. I "Hemsöborna" är ingenting för intimt, för pinsamt, för dunkelt - allt presenteras i grovkornig, folklig och svensk tappning på den allra finaste nivå.

Som nybörjare till Strindbergs makalösa litterära karriär, är "Hemsöborna" en utmärkt start. Boken är lättsinnad, frispråkig, tilltalande, roande - ja, överhuvudtaget roande. Den spränger inga litterära gränser, den bygger inte på kontroversiella avslöjanden och makabra upptåg, utan tjänar endast till att för en kortare stund underhålla och roa läsaren. Det typiska skärgårdsspråket är bevarat i realistisk form; ett helt rös av skärgårdsord är insprängda här och var i texten, för att färga boken och ge den sin sanna karaktär. Ingenting går till spillo - allt blir stoff för att ytterligare förstärka och betona bokens händelser, möten, intriger och naturskildringar. Det är därför som man med stor glädje och omsorg bör läsa denna bok. Den utgör en viktig del, inte bara av Strindbergs litterära utbud, utan framförallt av typisk svenskfolklig sed och kultur, där jordbruk, brännvin, unga pigor och felstämda fioler går sina rättmätiga öden till mötes.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Alexis / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

# of Ratings = 1 | Rating = 1/5

Click the XML Icon Above to Receive Konst Articles Via RSS!