Svenska Artiklar, ditt artikelarkiv på nätet
Search:

Home | Skönhet Och Hälsa | Viktkontroll


Anropen bland folkmassorna

By: Svenska Nihilistsällskapet - Svensk Nihilism

I denna moderna tid, kanske mer än aldrig förr, är människor på olika sätt och vis anslutna till varandra. Vare sig det gäller social kommunikation eller fysisk närkontakt, rör det sig fortfarande om ett inre behov av att befinna sig bland andra människor och få deras uppmärksamhet. Medan detta är ett, får vi anta, naturligt behov som antagligen de flesta finner nöje och glädje i, lurar det trots detta en överhängande, nästan avklädande och avslöjande självmedvetenhet bakom detta beteende. Någonstans uppenbaras en tvetydig och suddig gräns över vad som bör räknas till socialisering, och vad som hellre bör kallas översocialisering.

Själva ordet i sig säger oss inte mycket mer än att det rör sig om en extremartad form av socialisering. En typ av behov som kanske inte nöjer sig med några timmar tillsammans med en bästa vän på ett café, utan vill något mer. Som kanske får individen i fråga att känna sig maktlös då en ansenlig stund har gått och ingen har sagt något under hela tiden. Fingrarna springer lös som klippdockor i nordvästanvind och innan man vet ordet av, fumlar personen fram sin självsäkra och alltid trogna kamrat, vars livsenergi och kommunikationsförmåga hänger på en fem volts adapter i sedvanligt U-landsbestyr. En plingande polyfon melodi hörs ljuda längs korridoren, och spelas upp som om gubben i lådan själv hade blivit tokig. Individen har fått ångest och börjat skicka SMS.

Medan de flesta antagligen kan känna igen sig i den här situationen (antingen som oskyldigt offer eller faktisk utövare av polyfona musikupplevelser), är det nästan skrattretande intressant att bevittna dessa vilsna individers tillvaro. Vare sig det handlar om dryga tjugo minuter på tåget (jag måste ringa mamma och fråga om hon har köpt nya kläder), femton minuters väntan på lektion (jag undrar vad pojkvännen har för sig just nu), tio minuters tystnad på toaletten (har min terminsräkning kommit in?), eller enbart fem minuters vilopaus i matkön (har min man verkligen stängt av kaffebryggaren i köket?), så rör det sig i grund och botten om ett oförnekligt behov av att ständigt vara i kontakt med en annan människa.

Men det som skrämmer dessa individer är inte de stunder då mobilbatteriet har nått sin slutstation, eller då deras vänner ligger hemma i körtelfeber (obenägna att förse dem med ännu en helgs bedövande besök på stadens pub) eller till och med då familjen sitter tyst på verandan och begrundar livets stora frågor (när börjar valdebatten på TV?). Nej, det är snarare, liksom oftast med människors position inom ett visst ställningstagande, deras absoluta motsats, som innerligt gör dem förargade och förundrade – allt på samma gång. En motpol till den sortens översocialisering som vi i dag kan bevittna, skulle väl i större grad vara en individ vars behov av kontakt med andra människor var botten. Vars socialisering bestod av mötet mellan kioskägare och hungrig konsument, då korvens dallrande ändar formligen skulle skrika: "Ketchup eller senap? Rostad lök?" – och som om detta inte vore nog för denna onekligen underliga avvikare, ett rungande gensvar då varan levererats från producent till mottagare: "Smaklig måltid".

Så fort den moderna människan stöter på ett vägskäl i livet då övergripande självreflektion krävs, uppstår en till synes oundviklig konflikt mellan att ingripa och ta reda på mer, och att slänga kappan efter vinden och fortsätta traska längs livets väg. En form av rädsla inför det som komma skall tycks göra sig synlig hos de flesta människor i dagens samhälle. Det kan vara allt ifrån regeringsbyte, hårfärg eller den ibland nästan påträngande ensamheten, som driver människor till att plocka upp sina mobiltelefoner och börja knappa. Om du frågar en sådan individ varför han eller hon beter sig som dem gör, kommer de givetvis aldrig att erkänna: "Jag har faktiskt vänner att prata med, stör mig inte", "Affärsmöten – mycket viktigt" eller till och med klassikern "Varför bryr du dig?".

Det hela kan sammanfattas på följande vis: de flesta av dagens moderna människor lider av en personlig rädsla och skräck inför att lämnas ensamma. Trots att vi kanske aldrig förr i världshistorien har kommunicerat så mycket med andra människor, och trots att vi formligen lever med samhället dygnet runt (TV, filmer, böcker, reklambroschyrer), verkar vår förmåga att hantera detta möte med omvärlden, som överväldigande och nästan skrämmande.

Motsatsen till ett sådant beteende skulle kanske tänkas vara vår tysta och socialt isolerade korvhandlare, vars kommunikation med omvärlden endast består av rent formella möten med främmande individer. Sanningen är dock, som alltid, betydligt mer nyanserad och uppmuntrande. Att spendera mycket tid kring människor man tycker om, är i sig inte något negativt eller självdestruktivt. Däremot är det minst lika viktigt att kunna njuta av de stunder som ensamhet och kontemplation skänker. Människor som är rädda för att ha "tråkigt", tillhör den skara som fortfarande vilseleder sig själva på livets stig, i hopp om att allting förr eller senare ska bli "roligt" eller "intressant". Likt ett barns naiva föreställning av verkligheten, kommer dock även de att uppleva de mörka och dystra sidorna av vår mänskliga existens.

Nihilism frigör oss från dessa sociala påtryckningar och skänker oss i gengäld en befriande och nyttig syn på livet: vi kan inte alltid "ha kul" och där kommer alltid finnas stunder då vi lämnas ensamma att begrunda och reflektera över oss själva och våra tankar. Nihilisten är en förebyggande och holistisk hedonist, som ser skönhet och lycka i det som vi vanligtvis avfärdar som "äckligt", "skrämmande" eller "farligt". För den obeveklige nihilisten är vår värld som helhet vacker, och därmed finns där inga som helst belägg för att gömma sig bakom sin TV eller mobiltelefon. Ensamheten och den sociala isoleringen är till för oss att lära känna oss själva så som vi verkligen är, nakna och osminkade. En meningsfull balans mellan socialisering och isolering är därmed något betydligt mer önskvärt för en nihilist, än att skämma bort sig själv med vad som är bekvämt och till synes "lyckosamt" för stunden.

Inte förrän vi vågar släppa rädslan inför att stå ensamma och själva möta de oundvikliga situationer i livet då vi känner oss som allra minst, kan vi lägga bakom oss den typ av dysfunktionell livsstil som i dag genomsyrar vårt svenska samhälle. Att ivrigt knappa in SMS för att hålla sig själv upptagen, är endast ett sätt att distrahera sig själv från det i livet som gör oss rädda och ynkliga. Stäng av TV:n, mobiltelefonen och radion ett tag, ta på dig kappan och gå ut i naturen och upplev de sidor av livet som berikar och ger mening – våga lägga på luren och prata i stället med dig själv och din inre röst, det vinner vi alla på i längden.

Article Source: http://www.svenska-artiklar.se

"Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att våra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas." Alexis / Svenska Nihilistsällskapet - S.N.U.S. - Snus - www.anus.com/tribes/snus/

Please Rate this Article

 

Not yet Rated

Click the XML Icon Above to Receive Viktkontroll Articles Via RSS!